Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kukkar0k1wi.
507
deles invid porten stående hästar och ilade bort, förgäfves
förföljda af bönderna.
Dessa återvände så småningom, den ene efter den andre,
till kyrkogården, där de funno sin gamle kyrkoherde sysslande
med mannen, som fallit för Törd Karlssons svärd. Denne
tycktes hafva fått sitt banesår och blodet strömmade utför
hans liftröja.
»Hvad skola vi göra?» sporde kyrkoherden den förste af
bönderna.
»Låten honom falla på sin gärning», sade bonden tryggt
och höjde sin yxa. »Jag skall snart skicka honom dit, där
ban hvarken behöfver guld eller salt.»
Bonden ville låta handling följa på orden, men
kyrkoherden hejdade honom.
»Nej, nej», sade ban, »förhastad gärning har ånger till
son, vi skola bättre besinna oss. Jag menar, att mannen här,
om han kommer till lifs igen, skall blifva den bästa
lösepenningen för den raske herr Törd ... Yi skola föra honom
hem till mig, så skall jag förbinda honom.»
Under tiden kommo allt flera bönder till stället, och
sedan man ytterligare öfverlagt om saken, segrade kyrkoherdens
åsikt, och sjöröfvaren lyftes upp och bars af ett par bönder
till kyrkoherdens stuga. Kyrkoherden själf gick sakta nedåt
kyrkoporten, liksom ville ban se utåt nejden, om ännu något
spår skulle synas af de vilda vitalierna. Det hade under
tiden blifvit skumt, sedan solen gått ned, och en frisk vind
började blåsa öster ifrån. Den gamle stod där med ena
handen omfattande grindens järngaller och med den andra böjd
omkring örat, för att bättre uppfånga hvarje ljud, men intet
hörde han, som kunde gifva honom någon ledning, hvarthän
fribytarne styrt sin kosa.
Han tog långsamt handen från gallret och ville vända
sig om för att följa efter bönderna till sitt hem, då ban
plötsligt stannade och såg sig åt sidan. Ljud af en trafvande häst
nådde hans öra. Han höjde åter handen öfver örat och
lyssnade med framlutadt hufvud samt öfvertygade sig om, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
