Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
nils bosson sture.
vilja eder intet ondt... I skolen blott sofva en natt eller par
på Tranan, tills vi hunnit få lösen för eder, så skolen I åter
med gladt mod rida tillbaka till Åbo slott... Se så, se så,
tagen edert förnuft till fånga och sticken vackert edert svärd
i skidan ... I kunnen väl finna, att jag talar ett ridderligt
språk, och att jag icke tänker på våldsamheter, när jag står
här så godt som värnlös midt emot eder . . .»
Hånet, som låg i de uttalade orden och som öfverträffades
af den lurande blicken, hvilken med tigerns vällust tycktes
vilja genomborra sitt rof, bragte den hetlefrade Törd alldeles
utom sig. Innan någon hann tänka det och skenbarligen
alldeles emot rödskäggets förväntan blixtrade hans svärd och
träffade röfvaren vid halsen, så att han ögonblickligen föll
till marken.
»Och nu gäller det eder!» ropade han till de kringstående,
hvilka stodo liksom slagna af den djärfva handlingen och
detta mod, som icke räknade sina fiender.
Med en kraft, som tycktes oemotståndlig, stormade Törd
in pä den väpnade ringen, och redan föll en af männen, där
ban ville bryta sig igenom, innan de öfriga började tränga
inpå honom. Törd värjde sig dock länge med framgång, och
skickligheten ersatte hvad han saknade i armens styrka.
Hade han haft ryggen fri, hade det kunnat bli fråga om,
huru vida han icke som segrare gått ur striden. Nu var
emellertid öfvermakten för stor. Ringen tätnade i samma
mån, som styrkan i hans arm började svika.
Ett rop af flera röster från andra sidan af kyrkogården
bragte plötsligt fribytarne i ett oförutsedt trångmål. Mon
de hade redan ryckt svärdet ur Tords domnande hand, och
med sin dyrbare fånge rusade de ut från kyrkogården, i samma
stund som prästen kom framskyndande med en hop bönder till
räddning. Yid kyrkoporten stannade tvenne af fribytarne
och höllo stånd mot de påträngande bönderna, tills de öfriga
med sin fånge hunnit stiga till häst, då äfven de med en
förvånande snabbhet och styrka kastade sig upp på sina all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
