Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
nils bosson sture.
skynda att skaffa ett par raska karlar till, så skall nu hjälpen
komma . . .»
»Nej, nej», invände ryttaren, »tiden är dyrbar, denna
vinden är fetaliebrödernas bästa vän . . . skaffen eder blott hästar
och följen mig, jag rider emellertid förut!»
»Yänta dock, I skolen höra något mera först», yttrade
Peter, i det han gaf en vink åt den andre bonden att skynda
efter hästar och flera deltagare i det farliga företaget. »Det
gäller väl flera än herr Törd . .. Yi råkade på svarta Britas
fjollige pojke, och ban talade om tvenne jungfrur, som
kommit till stugan på eftermiddagen, och vi sågo äfven deras
hästar stå bundna under en björk nedom backen . . .»
»Och dessa jungfrur, karl?» sporde ryttaren med mycken
ifver.
»De voro från slottet, och jag vill våga min bästa häst,
om de icke voro jungfru Brita och jungfru Iliana från slottet
. .. Pojken visste väl ej deras namn, men han hade sett dem
många gånger, sade han, tillsammans med marskens husfru,
fru Karin, när de ridit ned till Nådendal eller varit på jakt
i skogen ... Se, därför skola vi ej här fara fram med buller
och bång, utan draga med klokhet åstad . . .»
»Heliga Guds moder!» utropade prästen; men ryttaren
kastade omkring sin häst och visade tecken till den häftigaste
sinnesrörelse.
»Du har rätt, Peter», sade ban kort och bestämdt,
»klokhet är här af nöden, men hvarje ögonblick är ock nödigt att
icke förspilla . . . kom du efter med den förra, jag rider
emellertid förut, det må så bära eller brista.»
Och med detsamma satte han sporrarna i sin häst och
försvann som ett mörkt moln i natten.
»En rasker ungersven!» sade kyrkoherden, »Gud och alla
helgon vare honom till huld och skydd!»
»Jag kände den unge herrn lika grant som herr Tord»,
sade Peter, »jag rodde honom från Nådendal, när ban sist
skulle öfver till Sverige. Det var i islossningen, och vågorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
