Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
514
nils bosson sture.
»Stigen liiir rätt fram söder ut leder rakt ned till Perno,
och på den leden skolen I hitta dem . . . Men jag säger eder,
I riden till edert eget fördärf; en man, om ock så karlavulen,
tager icke dessa tjugu.»
Nils var redan försvunnen, innan den gamla kvinnan
talat till punkt. Träden gledo förbi honom och flöto
tillsammans i en oredig massa, men fram gick det utan rast och ro,
utför och uppför.
Plötsligt såg han, när ban ridit en kvarts timma, några
dunkla skuggor glida fram öfver slätten, men trögt, som när
ett tungt moln hänger på himlen, liksom lämnadt af den
mojnande vinden. Inom ett ögonblick var ban vid skuggornas
sida, och svärdet ljungade i hans hand, och den förste, som
nåddes af dess egg, tumlade från hästryggen.
Det var blott trenne män, som här redo med Törd
Karlsson emellan sig. De stannade plötsligt vid det häftiga
angreppet, och den, som red på Tords andra sida, kastade häftigt
om sin häst och bjöd svärd mot svärd och udd mot udd.
Han drog dock den gången sitt svärd i en olycklig stund.
Klingan splittrades, och ban föll liksom kamraten till marken.
Därunder fattade den tredje tyglarna på Tords häst och förde
honom med sig flyende utefter fältet. Nils högg åter
sporrarna i sin springare och sökte hinna de bortilande. Men
deras hästar voro, om icke starkare, dock mera uthvilade,
och, ehuru Nils kunde till en början följa dem, blef det dock
snart tydligt för honom, att ban ej skulle hinna dem så nära,
att ban kunde nå röfvaren med ett hugg.
»Törd, Törd!» ropade ban, »kasta dig af hästen!»
Men Törd satt orörlig, och Nils säg röfvaren med den
lediga handen höja svärdet emot honom. Dä sporrade Nils
sin häst till en sista förtviflad ansträngning, som åtminstone
med några hästlängder minskade afståndet. Hade han haft
en god sten i handen, så skulle ban lätt kunnat nå
fetalie-brodern därmed. Men hvad stenen kunnat uträtta, det borde
ock svärdet förmå, och sedan han tagit säkert sikte, höjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
