Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
518
nils bosson sture.
I borgstugan på slottet, där en väldig brasa flammade
från spiseln, befann sig en gammal, gråskäggig sven, som satt
lutad med ena handen på sitt svärd och den andra under
hakan. Midt för elden stod Klas Lang, en af höfvitsmännen
för svennerna. Hans blick hvilade på lågorna, när han höll
händerna på ryggen. Utom dessa två var den stora stugan
tom, och skuggorna flögo af och an öfver de långa borden och
bänkraderna utefter långväggarna. Klockan var något öfver
tu, så det var ännu mörkt, och borgstugan upplystes endast
af spiselelden.
Hvad sägen I, Klas Lang», sporde efter en lång tystnad
gråskägget och såg plirande med ena ögat på höfvitsmännen,
»är det som männen mena, gamle herr Krister på Viborg, som
vi ännu en gång skola rycka upp ur sängen?»
»Hvad menar du själf, gamle Johannes?» sporde Klas
långsamt och entonigt, medan han fortfarande hade blicken
fäst i elden.
»Jag har min mening för mig, och jag kan ej få det i
mitt hufvud, att den tyske riddaren, som kom här med bud
från kungen, haft sådant att säga, som skulle föra marsken i
ledung mot drotsen, efter som kungen väl icke kan vara blind
för den saken, att den gamle herren är honom mera till gagn
än till skada, och ingen gärna i oträngdt mål stinger ut ögat
på sig själf.»
»Men herr Krister kan vara marsken till hinder lika väl,
som han kan vara kungen till hjälp, och du vet väl, huru
ban liar stämplat mot herr Karl, allt sedan kung Kristofer
kom till riket?»
»Hm!» mumlade svennen och strök sig med sin breda
hand om hakan, »dock är det icke skäl att dröja med årdern
för en eller annan mullvads skull, och årdern måste med sin
skarpa tand gå genom bela riket från norr allt intill söder
för att rensa bort det främmande ogräset, och sedan
Engelbrekt gick hädan, Gud hans själ nåde, så är ingen bättre än
marsken vulen att föra hans verk igenom, månde ban ock,
som talet går, sluta med att blifva konung. Därtill är ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
