Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungens bud.
519
dock både född och boren, lika väl som någonsin de pomerske
och bayerske hertigarne ... I sägen om mig, att jag ser i syne,
och föga fattas, att I, Klas Lang, icke nu skratten i edert
skägg åt mig . . . men I skolen se, att det till slut går
därhän. Jag såg med mina egna ögon konungakronan skina
öfver marskens hufvud, där han stod vid Vadstena klosterkyrka,
då munkarne sjöngo den heliga mässan och barnet utropade
till sin moder: ’se hvilken guldkrona på marskens hufvud!’
Jag och alla de, som voro där närvarande, hörde barnets ord,
och dessa mina egna ögon sågo kronan. I månden le däråt,
bäst I gitten, men sådant har något att betyda!»
»Det är med synerna som med drömmarna», svarade Klas
undvikande, »ibland betyda de något, ibland intet.»
»Det kunnen I säga», brummade gråskägget, »I som ännu
pröfvat litet af världen . . . Än hvad sade den gamla nunnan?
. . . Det var sedan striden var slut med herr Nils Stensson
och ban var död och begrafven, och sedan marsken fått
slottet bär i sina händer efter herr Hans Kröpelin, Gud deras
själar nåde, det var då, när han till sist äfven fått bukt med
herr Magnus Gren på Borgholm, som han sent en kväll kom
ridande till det gamla klostret och träffade nunnan, som kunde
förutsäga kommande öden lika flinkt, som en klerk läser i bok.
. . . Veten I, hvad den gamla sade . . . ?»
»Nej, Johannes, hur kan jag väl veta det, som varit här på
Åbo slott, allt sedan det kom i marskens våld för snart två
år sedan.»
»Men jag var med marsken, jag, och därför vet jag det,
jag och gamle Björn, han som blef marskens sven vid det
laget, då vi lågo vid Hälleskogen emot herr Erik Puke, Gud
hans själ nåde, och då den gröne riddaren först blef synlig i
marskens hof, se, han och jag voro de ende, som den kvällen
redo med marsken och kommo in i klostret och sågo nunnan
och hörde hvad hon sade. Jag tycker mig hafva sett hennes
ansikte flera resor tillförene och jag sade till Björn, när vi
redo därifrån: ’var det icke hon, som var hos marsken
morgonen efter herr Erik Pukes död?’ sade jag, men efter sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
