Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520
nils bosson sture.
vana sade Björn aldrig ett ord, och jag kan icke svära på,
att icke mitt minne kan bedraga.»
»Och hvad sade nunnan?» sporde Klas, stämd till större
uppmärksamhet så väl af mannens allvar som däraf, att denna
tilldragelse var för honom en fullkomlig nyhet.
»När vi kommo in i samtalsrummet», fortsatte svennen,
»där det var så tyst och skumt som i en graf, dröjde det en
stund, innan nunnan visade sig, och när hon ändtligen kom,
utan att jag kan säga hur eller hvarifrån, för det var, som
om luften själf i rummet tätnat i hop och blifvit hon, jag
hörde ej ett steg, ej ett ljud, utan när jag tänkte, nu
kommer hon, så stod hon inför marsken . .. Och marsken sporde
henne till, ’om det var Guds vilja, att han skulle vika för
konung Kristofer och skilja sig vid riket’. Nunnan svarade:
’så hafver jag förstått Guds vilja, att han vill hafva eder till
konung i Sveriges rike och därför hafver han frälst eder ur
alla faror allt hittills!’ Men då sade marsken: »huru skall jag
det fcjrstå, nu vilja de hafva Kristofer till konung, och han
blir det ock!» Det dröjde en stund, men så svarade hon och
skakade på hufvudet, så att det mörka doket,flög omkring och
alldeles betäckte hennes skrumpna anlete: »om det ej sker, som
jag nu har sagt och som Gud vill», sade hon, ’så skola trenne
plågor därföre riket öfvergå, örlig, hungersnöd och pest. Så skall
Guds vilja framfara, och allt förty, så skolen I konung vara!»
Svennen tystnade, och hans plirande öga hvilade förnöjdt
på höfvitsmannen, hvars drag uttryckte ett lifligt deltagande
i berättelsen.
»Hvad sade så marsken?» yttrade höfvitsmannen.
»Sedan nunnan sagt de sista orden, talade hon en stund
sakta med honom, så att jag ej kunde förnimma ett ord, och
så försvann hon lika tyst och omärkligt, som lion kommit.
Marsken stod en stund stilla med armarna i kors öfver
bröstet, men därpå sade han: »gånge med den saken, som Gud
vill, och som han skjuter herrarne i hug; jag skall dem
ej därtill truga!» Och så gick han ut ur klostret och red
tillbaka till stället, där han lämnat de andra svennerna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
