Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528
nils bosson sture.
medan den högra handen medvetslöst lekte med den tjocka
guldkedjan, som hängde omkring halsen.
Lätta steg hördes bakom honom, men hans tankar
upptogo honom så, att ban icke märkte det hulda väsen, som
nalkades honom, förrän ett par mjuka, bländhvita armar
slingrade sig omkring lians bals och ett par rosiga läppar tryckte
en kyss på hans tillbakaböjda panna.
»Du kom som ett lefvande svar på mitt hjärtas fråga,
Karin!» sade ban och fattade ömt sin husfrus sköna händer.
»Och hvad frågade då ditt hjärta?» sporde fru Karin,
mildt leende.
»Det frågade, hvar lyckans blommor månde gro! Men de
gro här», tillade ban ocli tryckte sin maka intill sig samt
förde sakta hennes armar åter omkring sin hals, »och detta
är mitt skönaste halsband.»
Det leende, som log ur Karins sköna anlete, och som
talade om den innerligaste, den mest oblandade lycka och
glädje, låter sig ej beskrifva.
»Visst är», sade hon, »att min lycka gror i din kärlek,
Karl. . . din kärlek är mitt allt, och intet, ej ens 0111 jag ägde
Nils Bossons halsband, skulle kunna göra min lycka en
hårsmån större! . . .»
Men Karls blick mulnade vid dessa ord.
»Hvarför nämnde du den olycksaliga klenoden, Karin?»
sade han, våldsamt bekämpande sina känslor. »I min själ
strida tvenne krafter, och det finnes ögonblick, då jag knappt
kan säga hvilkendera af dem, som till slut blir den segrande.
Jag brinner af begär att vinna denna klenod, och jag afskyr
mig själf för denna brand. Men när jag är hos dig, min
Karin, så är det, som om jag skulle tydligare förnimma, att
en annan makt är herre öfver människans öden, än den, som
ligger bunden i guldet och ädelstenen . . . Sannerligen var ban
icke en stor man, din hjälte, Karin, denne Engelbrekt. . .
Han bar kraften inom sig . . . Jag behöfver mera än ban ett
stöd utom mig; jag skymtar blott det mål, som för honom
stod klart och tydligt i alla skiften . . . Kan du blifva mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
