Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540
nils bosson sture.
nen är uppe ocli skall lysa vår stråt, blott vi komma förbi
bergudden där borta?»
De uttalade orden voro liksom ett hugg, hvilket med ens
afskar alla band af besinning. Hela den mörka skaran skred
framåt, man hörde, huru svärden rasslade, och ett halfkväfdt
tjut af raseri bröt fram ur hopen. Ett ögonblick, ocli allt
hade varit förloradt. Men hastigare än tanken stod Nils
Bosson framför svennehopen med sitt dragna svärd, som ban
höll utsträckt framför sig.
»Aldrig har mitt svärd druckit vänneblod», utropade han,
»men, vid lefvande Gud, den som tager ett steg framåt ligger
död för mina fötter.»
Liksom en skock hungriga ulfvar hejdas i sitt anlopp af
en plötslig eldslåga, så studsade svennehopen och liksom
hvilade på den framsträckta foten, färdig att taga steget fullt ut,
lika väl som tillbaka. Ungersvennens anrop var liksom en
enstaka gnista blott. Den ringaste tvekan, ett ögonblicks
handfallenhet, och det hade varit detsamma som en droppe
blod för ulfven. Men de ursinnige hunno knappast hämta
sig från det första intrycket, som Nils Bossons uppträdande
åstadkom, förrän det ena intrycket följde på det andra, alla
i samma riktning.
»Har den lede fienden rammat edert förnuft», ropade han,
»eller ären I desamme, som jag valde mig ut bland marskens
svenner, emedan jag höll dem for att vara modige män med
hjärta i bröstet. Hafven I då glömt alla de gånger, då vi
tillsammans med gladt mod dragit döden till mötes, och hafven
I glömt den ed, som I svuren mig nu, när vi drogo ut på
denna färden? Yälan, svenner, jag har icke glömt min ed,
jag skall vinna seger på denna färden eller ock sätta lifvet
till . . . och är det så, att detta ögonblick är kommet, är det
så, att mitt lif skall spillas för edra svärd, I som jag liar
skattat för de yppersta män bland alla de hundraden, öfver
hvilka marsken råder, — välan, profven på, jag vill stå mitt
kast!»
Medan han ännu talade gick fartyget förbi bergudden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
