Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jakten efter tranan.
539
öra för något annat än vågornas dån och det egna ljudet af
fartyget, när det strök fram öfver deras ryggar, hoppande
upp och ned, liksom ville det göra skäl för sitt namn.
»Herr Nils», sade svennen, som nalkats, och rösten
tillkännagaf, huru våldsam rörelsen var inom honom, »herr Nils,
veten I, hvem som står vid rodret, veten I, att det är den
galne riddarens sven?»
Nils såg upp, och hans blick föll på den talande och på
den mörka massan af de bakom denne stående svennerna.
Men vid sidan af talaren visade sig framför de andra den
lätt igenkännliga gestalten af åboskepparen.
»Herre», upprepade svennen, »här kan icke ett troll
färdas fram i denna natt ... vi följa eder som en man, det veten
I väl, men här vill man föra både eder och oss i fördärfvet,
utan att vi kunna röra ett finger till försvar . . . men därtill
vilja vi ej låta oss bruka ... I skolen därför låta fälla ankar,
herr Nils, det är vår gemensamma vilja, och det länder till
edert eget bästa.»
Det var en pröfningens stund för Nils, som ban icke
drömt om, och när han fick rätt klart för sig hvarom fråga
var, fattades han ögonblickligen af den häftigaste vrede. Det
var ej blott djärfheten hos svennerna, det var tillika och i
ännu högre grad den ton af öfverlägsenhet och förmyndarskap
öfver honom, hvars udd stack fram under det hela, som väckte
hos honom en förbittring, hvaröfver han knappast kunde blifva
herre.
Men svennen vid rodret tycktes stå lika lugn som förut.
Stormen inom bords tycktes ban knappast märka. Dock
blixtrade hans ögon, när de litet emellan föllo på Nils, och
för dem, som varit i stånd att öfverblicka det bela och
därunder iakttaga honom, skulle det blifva klart, att han följde
med uppmärksamhet hvad som tilldrog sig, under det han
med säker hand skötte sitt roder. Måhända var det ock för
att göra pröfningen för Nils större, som han sade:
»För sant, här finnes ingen ankargrand ... vi måste fram,
eller ock dö! Men våren tröst, gode män, sen I icke, att må-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
