Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542
nils bosson sture.
komligt af hans åsyn. Bet häftiga, det trotsiga hade gifvit
vika oeh försvunnit, och han stod där så ljus och blid,
medan vinden kastade hans yppiga lockar åt sidan och böjde
hans hvita fjäderbuske, att männen liksom glömde sig själfva
i åskådningen af honom. De dragna svärden sjönko mot
däckets plankor, och de främst stående slogo ned sina blickar,
ur stånd att uthärda den kraft, som flammade ur
ungersvennens anlete.
Då fattade Nils udden af sitt svärd och framräckte fästet
mot den närmast stående.
»Se där!» sade han, »tag mitt svärd, jag öfverlämnar mitt
lif åt eder, . . . stige han fram, den som har mod, och må han
genomborra mitt hjärta, jag skall bida!»
Men svennen, som berörts af det framsträckta svärdfästet,
stack sitt eget i skidan, så att det klang genom luften.
»Nej nej!» ropade ban och sträckte båda sina händer mot
Nils, »tusen gånger vill jag gifva mitt lif för eder, herr Nils
. .. och jag stöter på fläcken ned hvar enda en, som vågar
lyfta ett finger mot eder . . . sägen svenner», ropade han till
kamraterna, i det han vände sig om, »finnes någon bland
eder, som är af annan tanke än jag, så stige ban fram!»
Ett ögonblicks tystnad följde, men ingen steg fram. Alla
voro gripna af stundens högtidliga intryck, och en högtid är
det utan tvifvel, där anden vinner en seger öfver kroppen,
sanningen öfver lögnen. Här var det det fria, djärfva, öppna,
förtroendefulla i ungersvennens tal och bela uppträdande, som
dref tillbaka och kufvade den vilda yran, framkallad af en
falsk föreställning om den fara, som öfverhängde, och ytterst
af ett vilsefördt begär att rädda just honom, som de hotade,
men som de alla älskade. Men som om stormen inom dem
kräft sitt offer, vände sig en af dem mot åboskepparen,
hvilken förgäfves sökt att draga sig undan.
»Det skall du hafva för ditt arga tassel», ropade han och
träffade mannen med ett slag öfver nacken, så att han
tumlade flera steg framåt. Och flera armar höjdes för att fullfölja
hvad den förste begynt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
