Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jakten efter tranan.
543
Det låg häruti liksom ett rättfärdigande inför den unge
höfvitsmannen, på samma gång som det var en bestraffning
för det tal, som lockat männen att förgäta sin plikt. Men
Nils lät ej denna nya storm få tid att utbryta.
»Låten mannen vara», sade han, »det svåraste straffet för
honom är att se, huru tappre män kunna möta döden!»
Den stackars skepparen gled undan som en ål mellan de
mörka svennerna och försvann i förstäfven af fartyget.
»Och I skolen hafva tack», fortfor Nils, »för denna stund,
svenner. Komma vi med lifvet ifrån denna färden, så skolen
I alltid i mig finna en fulltrogen vän, ... är det åter så
be-slutadt, att vi nu gå döden till mötes, så gläder det mig att
finna män och icke kvinnor, och de finnas väl, som skola
sjunga en sång äfven till vårt minne!»
»Hell eder, Nils Bosson!» ropade nu femtio grofva röster,
»vi följa eder i döden, hell, hell!»
Under allt detta hade hvarken Nils eller svennerna märkt,
huru fartyget drefs fram med ökad fart öfver den större yta,
som utbredde sig mellan den nyss omnämnda bergudden och
det farliga stället; icke heller, huru det nu fick en belt ny
och främmande rörelse. Det var som om Hjorten efter sin
flykt öfver den öppnare slätten med ens kommit in i ett snår,
där han stannat, stängd på alla sidor, stampat af otålighet
och slutligen spänt musklerna till ett förtvifladt språng.
»Sen upp på skepparen, svenner», hördes då rormannens
kraftiga stämma, mera befallande och skarp, än man var van
att höra henne.
Nu upplöste sig hopen, och man kastade blickarna
omkring, medan några skyndade att taga vara på skepparen.
Emot norr sträckte sig öfver bela den på detta ställe breda
fjärden ett grund, fullsatt med större och mindre klippblock,
mot hvilka vågorna bröto sig med ett förfärligt dån, under
det att på babords sida en naken klipparm sköt fram hög och
skarp ända intill fartyget, så att detta tycktes hvarje
ögonblick böra haka sig fast eller krossas mot dess väldiga kanter
och hvassa utsprång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
