Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jakten efter tranan.
545
så visst som vi kunnat gå fram i hennes egna farvatten . . .
Fort, svenner, binden förrädaren med starka tåg, surren fast
honom vid bogsprötet, han skall icke förlora ett ögonblick
af det skådespel, som väntar!»
»Den väntan lärer blifva eder lång, lika visst som det
är, att I hafven mer än en fetaliebroder om bord», sade
skepparen, som nu omsider fick sitt tungband lossadt, »ty därpå
vill jag lefva och dö, att ingen annan än en fetaliebroder
hittar denna vägen.»
Svennerna studsade vid dessa ord, men Nils förnyade sin
befallning.
»Där står han, där!» ropade skepparen och sträckte sin
knutna näfve mot svennen vid rodret, »men jag svär det vid
himmel och helvete, hans hjärteblod skall rinna för denna
min hand . . . hans hjärteblod skall rinna som saften ur ett
sönderkramadt äpple . . . Hör du, sven, där borta, hör min ed!
Du känner mig!»
Men Nils hade redan vändt skepparen ryggen, och
svennerna ryckte honom fram mot förstäfven, såsom vanligt vid
dylika tillfällen utgjutande sin rättmätiga vrede i bittert och
öfvermodigt hån. De utförde därunder sitt uppdrag på det
noggrannaste, och när brottslingen slutligen låg utsträckt
öfver bogen af fartyget, gaf den ene svennen ett slag liksom
på köpet och sade:
»Ligg nu där och sinna på din ed, du lede sjöulf...!
När Hjorten borrat sina horn i Tranan, så lärer du få
fortsätta på Tranans masttopp, och när du väl hänger där, så
månde du grina mindre, än som du gjort i dag!»
Emellertid var faran öfver, och det blef åter lugnt om
bord, och hvarje man kände inom sig denna känsla af stärkta
krafter och nytändt hopp, som är den överståndna farans
vanliga följeslagare. Synvidden vidgade sig mer och mer, och
stormen tycktes liksom hafva uttömt sina krafter, ju mer
man aflägsnade sig från det farliga sundet, och den stora,
öppna fjärden, som kallas Skiftet, utbredde sig framför
Hjortens bog. Den ene efter den andre af svennerna försvann
Guldhalsbandet. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
