Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
nils bosson sture.
Nils stocl kvar vid rodret, svennerna ställde sig utmed
styrbords reling. Alla iakttogo tystnad. Det var, som om
en ande bviskat i hvarje mans öra, att nu var det farliga
ögonblicket inne. Rormannen stod starkt framåtlutad, och
hans blick tycktes vilja klyfva luften, så genomträngande var
den. Hela hans kraft liksom utgöt sig i hans öga och arm.
Plötsligt hördes från förstäfven en gäll hvissling, som
genomskar stormens och vågornas dån. Det lät, som om en
ofantlig roffågel träffats af den dödande pilen, just i det
ögonblick, då han sträckt sina vingar till flykt, och då i förtviflan
och dödsångest frampressat detta på en gång hemska och
skarpa läte. Allas blickar vändes framåt, och Nils tog ett
par steg i samma riktning. Men Hjorten gjorde ett språng,
som om ban med ens sluppit ur en hämmande snara, och
det kändes snart på den stadiga gången och den strykande
farten, att man kommit på mera rumt vatten.
»Räddad!» ljöd rormannens starka stämma.
Men hvarken Nils eller svennerna lade märke därtill.
De upptogos belt och hållet af åboskepparen, som nu
framfördes af tvenne handfasta svenner.
»Han hade fällt ankaret, den arge bofven», förmälde den
ene svennen. »Det togo gastarna i djäfvulsrännan, när jag
högg af ankartåget, men i detsamma tog hjorten språnget ur
dödsgapet ... Då skrek förrädaren, och jag vill icke äta
marskens bröd, om icke den hunden här har farit med argan list
bela dagen . . .»
Ett slag af knytnäfven öfver skepparens hals satte
liksom punkt för talet. Nils såg honom skarpt i ögat, men
skepparen tycktes icke vara synnerligen besvärad hvarken af
det ena eller det andra.
»Är det som svennen säger, skeppare» sade Nils, »så lära
vi gå i Tranans kölvatten?»
Skepparen teg, och Nils fortfor.
»Och långt bort lärer hon inte vara, eftersom du tror,
att ditt skrik skulle kunna hinna henne! . . . Du ser dock,
att din list icke gagnat till mycket, ty vi skola taga henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
