Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jakten efter tranan.
547
hans ädla moder, fru Karin, stodo liksom på ömse sidor om
det kostbara halsbandet, hvars stenar han kände trycka under
liftröjan rundt omkring sin hals. Men den gråe riddaren
pekade med sin järnhandskade hand på smycket, medan modern
med ett leende visade mot höjden, och ett vemodigt leende
drog därvid öfver ungersvennens anlete, tydande på hvad som
föregick inom honom.
Detta halsband, som Nils burit utan att veta det och således
äfven utan att veta huru länge, men som han så oförmodadt
funnit i sin liftröja efter den sista striden mot sin farbroder,
herr Nils Stensson, hade ingalunda hos honom framkallat den
njutning och inre lycka, som han drömt om, innan han ännu
visste, huru ban skulle komma i besittning af detsamma.
Och de tilldragelser, som lågo emellan hans första mottagande
af morfaderns testamente vid moderns sjuksäng och åsynen af
dess föremål på stridsfältet vid Norrköping, de handlingar af
blod och brott, de vilda lustar, som blotta vetskapen om
smyckets fördolda egenskaper väckt till lif, lustar, för hvilka
vänskap, frändskap, allt hvad jordlifvet äger högt och heligt gällde
intet — detta hade hos ynglingen snarare framkallat en viss
skygghet för det morfaderliga klenodiet, än eggat honom att
komma i åtnjutande däraf.
Yäl lyste det blanka guldet af en förförisk glans, väl
strålade ädelstenarne med en eld, som i och för sig kunde
förtrolla ett människohjärta, äfven om icke den i smycket
inneboende kraften utöfvat sitt välde, men all denna
härlighet kunde dock icke utplåna ur ynglingens själ de dystra,
svarta skuggor, hvilka liksom bildade hyendet för detsamma.
Fast mera frammanades hos honom därvid minnet af en man,
som ej blott genom det djupa och lifliga intryck, han gjort
på ynglingen de gånger, då han kommit i en omedelbar och
personlig beröring med honom, utan ännu mer genom de
lärdomar och de böjelser, hvilka, utan att han själf visste det,
blifvit hos honom inplantade genom biskop Tomas, vunnit i
hans själ en plats och en betydelse, högre nästan än hvarje
helgons. Detta minne, storheten af Engelbrekts bragder och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
