Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
548
nils bosson sture.
don kärlek, som för honom brunnit och brann hos hvarje man
med ett svenskt hjärta i bröstet, detta var ock ett smycke,
som kunde verka förtrollande, och ett smycke af en högre, af
en ovansklig glans. Det tycktes honom, när han i tankarna
ställde bredvid hvarandra dessa båda, som om den ena dragit
ned till jorden, det andra till himmelen, och huru kunde han
väl dröja i valet mellan dessa båda? Sådan var den tanke,
som uttalade sig i ett leende vid påminnelsen om, huru högt
värde morfadern satt på det kostbara halsbandet.
»Du känner till historien om min morfaders halsband,
sven?» sporde Nils, vändande sig om mot rormannen.
»Något», genmälde svennen, »så mycket åtminstone, att
jag fruktar det mera än djäfvulsrännan där borta!»
»Så har du i den saken kommit längre än mången
annan!» yttrade Nils.
»Ju mera andra fikat därefter och ju längre de kunnat
gå för att vinna det, desto mera har jag förbannat det, och
det synes mig i min enfald, som det hvilade mera förbannelse
än välsignelse öfver detsamma! Icke kunde jag häller finna,
att den stränge riddaren, herr Sven Sture, som bar det före
eder, var lyckligare, så länge han var i besittning däraf, än
när han var det förutan. Det var, tyckte jag, som hans vän
en gång sade, ett helvetessmycke, som kunde förtaga kraften
af den sanna riddarkedjan, den som hängde i mannens hjärta,
och hvars sinnebild den yttre vore.»
»Mycket nära måtte du hafva stått min morfader och
hans vän, efter som de talade sådana ord med hvarandra i din
närvaro ?»
»I sägen det, jag stod dem mycket nära, och när ban
förlorade halsbandet här i djäfvulsrännan, såsom han alltid
kallade det farliga sundet där borta, så var det jag och hans
vän, som lyckades skaffa honom det åter.»
»Men var det ej vid Landskrona på Gotland, som ban
förlorade det?» sporde Nils.
»Jo, jo, han sade det alltid själf, den stränge herren, ty
svennen, som tog halsbandet om natten, blef genast upptäckt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
