Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jakten efter tranan.
551
»Har du reda på så mycket, sven», sporde Nils efter en
stunds tystnad, »så vet du väl ock, liuru min morfader sedan
återfann sitt halsband?»
»Det vet jag icke», genmälde svennen, »men väl var jag
med, då ban återfick det. Det lämnades honom med några
goda ord, som den stränge riddaren gjorde väl uti att följa.
Men se, det var nu så, att halsbandet liksom växt fast i hans
själ, ban såg och hörde, han lefde i och genom det. . . och
därför var han oduglig till hvarje dåd, så länge det var borta!
Han drog väl omkring i skären mellan Finland och Sverige
och såg till de många slotten omkring bottnens stränder, som
ban och herr Knut Bosson innehade, men redan under loppet
af 1398 förlorades det ena efter det andra, sedan herr Knut
först måst lämna Åbo slott åt drottning Margareta. Så
fortfor det, tills slutligen intet mera återstod än att gifva sig på
nåd och onåd. Då, just som nöden var som störst, återfick
han halsbandet, och då blef han sig lik igen. Nu både såg
ban och hörde, och belt visst hade han nu kunnat återtaga
det förlorade och upprätta sin makt, om icke underhandlingar
kommit emellan och drottningen och han räckt hvarandra
handen till förlikning, hvarigenom herr Sven visserligen vann
mer, än som han eljest hade gjort.»
»Och hvem var det, som lämnade honom smycket åter?»
sporde Nils.
»Hm . . . det var hans gode vän, riddar Fjalar», genmälde
svennen dröjande.
»Och hvilket råd gaf han honom därvid!»
»Att offra det olycksaliga trollsmycket åt den heliga
kyrkan ! Men det gjorde icke riddar Sven ... han behöll sin
klenod till sin död. Så mycket verkade dock den fromme
riddarens ord, att han det sista året han lefde, lämnade den ifrån
sig, och det kännen I väl bättre än jag, herr Nils, eftersom
I nu ären i besittning af trolltyget. Den stränge herren drog
till Yisbv, och när han kom åter därifrån, hade han gjort sig
smycket kvitt. Hvar och hur, visste ingen, men när ban låg
på sitt yttersta, hade ban ett långt samtal med sin dotter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
