Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550
nii.s bosson sture.
herr Nils, det var kanske lika mycket herr Svens egen
förtviflan, han kunde knappast tänka en redig och klar tanke,
och den kraft och raskhet, som alltid utmärkte honom, var
liksom bortblåst. . . För mina ögon var detta lika mycket om
icke mera än förlusten af halsbandet orsaken till den ofärd,
som nu drabbade honom. Visst är dock, att allt gick bakut
så väl vid Landskrona som sedan i Visby. Borgarne ville
icke veta af någon strid mot ordensliögmästaren, och då denne
med ordenshären kom dragande mot staden, hade hertig Johan
och riddar Sven blott de två tornen, Segeltornet och
Smalhenrik, i sitt våld. Det blef ett herrans väder om dagen,
jag minnes det, som om det varit i går, men herr Sven gick
där fram och åter i ett rum i Segeltornet och bara tänkte på
sitt förlorade halsband, så ban kunde väl alldeles hafva
tappat hufvudet. Också gick det som det gick.
Underhandlingar börjades, ocli inom några dagar var allt klart. Själfva
långfredagen undertecknades afhandlingen om stadens
uppgifvande, och påskdagen intågade ordenshären, medan hela flottan —
hon var sina 48 segel stark — kom inseglande i Visby hamn.»
Den gamle svennens berättelse gjorde ett djupt intryck
på Nils. Den innehöll liksom en stadfästelse af den åsikt,
som redan fanns inom honom rörande det ödesdigra smycket.
Måhända bidrog icke så litet den egna färgläggning, som
svennen visste gifva åt sin berättelse, och den kraft, hvilken
utgick ur hans fromma och, om man så vill, enfaldiga, men
lifliga och bottenfasta öfvertygelse — måhända bidrog detta
i sin mån att i hans hjärta befästa sanningens välde framför
falskhetens, väsendets framför skenets. Det var en simpel och
ringa sven, och då, liksom alltid, lyssnade man ej gärna i
ungdomens och styrkans majdagar till den sträfva enfaldens
vishet. Men där denna vishet tilltalar ett hjärta, som redan
är öppet och mottagligt för det höga ocli heliga, där
försvinner den ringa och i allmänhet missaktade ytan, och det
sannas kraft verkar omedelbart, liksom när mästaren fått formen
färdig, ban kan betjäna sig äfven af den gröfsta hand för att
pressa prägeln på guldet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
