Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•554
nils bosson sture.
Nils lät svennen hållas, men menade dock, att det kunde
vara skäl att ej lättroget släppa seglet ur sikte.
»Han håller samma kosa som vi», genmälde svennen,
»och inom ett par timmar, när vi komma upp söder under
ön där, så skolen i se, att jag har rätt!» Likväl vände
han Hjorten mera nordligt, så att han kom att segla
bidevind. Knappast hade Hjorten svängt upp i denna riktning,
förrän ett nytt segel stack upp i norr, ehuru ostligare än det
förra. Svennen vid styret stod en stund och betraktade detta
nya segel, hvarpå ban plötsligt vände skeppet ännu skarpare
nordpå.
»Där menar jag, vi hafva Tranan», sade han, »hon
kommer hoppande, som om hon nu vore rätt bugad att tråda en dans.
»Är det som du säger, sven, så önskade jag blott, att
Hjorten bure dubbelt så många segel... Se, se, hvilken fart
ban gör, denne seglare. . . Yi hinna benoni icke, och så
gäckas vi igen, liksom i djäfvulsrännan!»
»Vänder hon icke, när hon kommer bakom ön, och
seglar nordpå, så är jag man för, att vi skola hinna henne, herr
Nils . . . Hade vi så väl varit en sjömil längre ostvart, när
hon fick oss att se . .. Ty tror hon sig få oss akter om sig,
så sträcker hon flykten söder ut, det skolen I se, och då taga
vi henne, innan som hon vet ordet af!»
»Och i motsatt fall?» sporde Nils.
»I motsatt fall kunna vi få segla Bottnen rundt!»
Med den mest lifliga spänning skådade man från
Hjortens däck ut öfver hafsytan till de båda seglarna. Dessa
tycktes icke i ringaste mån ändra sin kosa. Så såg man, huru
den först varseblifne försvann bakom den mörka linien af en
långsträckt ö, och kort därefter försvann äfven den andre, som
rorsvennen sagt vara Tranan. Men Hjorten ändrade icke sin
riktning, utan svennen lät hala an skoten allt hårdare, för
att riktigt kunna begagna sig af vinden, och Hjorten visade
sig ock så känslig, liksom om han själf haft ett hjärta, som
klappat hårdare, när det nu ändtligen gällde att hinna sitt
mål. När det så gått en stund, vände han och föll undan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
