Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höfdingen på tranan.
5 53
för vinden, så att han seglade rakt fördevind med den
sydvästligaste udden af ön till märke.
Ej ett ord yttrades nu mera om bord; alla voro
upptagna af tanken på det väntade mötet med Tranan, och ingen
tviflade på, att icke den gamle svennen vid rodret, som stigit
oerhördt i anseende efter tilldragelsen i djäfvulsrännan, skulle
hålla ord äfven här, där likväl tio möjligheter funnos mot en
för motsatsen.
Nu seglade man längs med stranden af den långa ön,
nalkades målet allt mer och mer, ju närmare man kom den
omnämnda udden. Slutligen hann man fram till denna, då
svennen lät, såsom det nu heter på sjömansspråket, »brassa
lefvande» eller vända seglen så, att de fladdrade för vinden,
hvarigenom Hjorten stannade i farten, utan att därför
upphöra att röra sig framåt. Tillika befalldes svennerna att göra
ankaret klart, i fall det skulle behöfvas.
»Hafva vi räknat rätt, herr Nils, så skall Tranan nu
komma så långt fram, att vi kunna lofva oss upp i vinden
...och i motsatt fall skall den lilla hvilan icke skada oss!»
Han hade talat och man stod i andlös väntan på Hjorten
och spanade ut åt udden, från hvars andra sida man efter
några få ögonblick fick höra ett dån, som om en jättinna
stått där vid stranden och klappat kläder.
Plötsligt sköt Tranans skarpa bog fram bakom udden,
och i detsamma ljöd befallningen på Hjorten att brassa fullt,
och innan fribytaren hunnit fatta sig från den synbarliga
öfverraskning, hvaraf han betogs vid åsynen af Hjorten, hade
denne kommit i vinden för honom, så att han tydligen såg,
det numera ingen möjlighet fanns att undkomma. Man hörde
också en frisk, ungdomlig stämma om bord på Tranan utdela
de vanliga befallningarna till strid, på samma gång som en
gäll, genomträngande hvissling genomskar luften med en styrka,
som om ljudet varit ämnadt att tränga till världens ända.
»Ut med änterhakarna!» ropade Nils, men vände sig
hastigt till styrsvennen, tilläggande, »hvad menar ban väl
med sin hvissling, kallar han på hjälp eller varskor ban?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
