Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556
nils bosron sturë.
»Guds död, herr Nils», genmälde svennen,
»köpmansskutan lärer föra den last, som vi söka, och är min gissning
sann, så skola vi här spilla vårt blod förgäfves . . . hvisslingen
varskodde, bon kallade icke på hjälp.»
Emellertid klöfs luften af änterdraggar, hvilka utkastades
från båda fartygen och grepo med krokig klo i fiendens tackel
och tåg, ocb de båda fartygen drogos tätt intill hvarandra.
Det uppstod så en häftig strid invid relingarna, men som
Hjorten förde större mantal om bord, dröjde det icke länge,
förrän striden flyttades in på Tranans däck. Och främst för
de sina var Nils, ocb lians svärd blixtrade som en eldslåga
i solskenet, och man efter man bland fetaliebröderna föll
framför lians fötter.
Men Tranans höfding var dock icke att leka med, fast
hans folk var ringa och måhända underlägset i en strid med
sådana män, som marsken Karl Knutsson ägde i sin tjänst.
Händelsen ville, att han befann sig längst för ut, när Nils
ocb hans svenner sprungo 0111 bord på Tranan, då däremot Nils
icke lämnat sin plats akter ut på Hjorten, utan därifrån
kommit in på fiendens däck. Men här utkämpades striden
midskepps, och Nils kom sålunda att gå fram utefter Tranans
babordssida. Till följd häraf gingo höfvitsmännen till en
början på livar sin motsatta flygel. Men plötsligt märkte
männen på Nils’ högra flygel, att den fientlige höfvitsmännen,
som till en början gått så modigt fram i striden, saknades.
De täta buggen och stridens hetta hindrade dem likväl att
så synnerligt fästa sig därvid. Han hade naturligtvis fallit
eller dragit sig undan för att låta förbinda sig, hvilket senare
var det sannolikare, efter som hans män fortforo att strida
och göra tappert motstånd.
Plötsligen hördes väldiga bugg i tågverket öfver de
stridandes hufvud, och när man såg upp, syntes fribytarhöfdingen
uppe i masten, afhugga äntertågen och därunder flyttande sig
framåt.
»Hållen ut, Guds vänner!» ropade ban därunder ned till
sitt folk, »hållen ut, jag vill taga fiendeskeppet ensam!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
