Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•558
nils bosson sture.
att ett språng från Tranan till Hjorten redan var omöjligt,
och rormannen på den förstod också sin konst så väl, att han
gjorde svalget allt vidare mellan fartygens bord, på samma
gång som Tranan skred framåt, så att hennes akter snart
kom midt för Hjortens bog.
»Öfver bord!» hördes då Tranans höfvitsmän ropa, »segern
är vår, och vi hafva tagit den bästa kölen i den svenske
marskens flotta!»
Ögonblickligen kastade sig alla fribytarne, som kunde
röra en arm eller en fot, i hafvet och sökte simmande uppnå
Hjorten, där de utefter do många nedhängande äntertågen
lätt kunde äntra sig upp. Allt hade gått så blixtsnabbt och
plötsligt och var så ovanligt, att man ej får undra på, om
Nils Bosson och hans män för ett ögonblick stodo handfallne.
Nils såg ut öfver Hjortens däck för att spana efter den gamle
svennen, om ban ej befann sig vid styret. Men ban var
försvunnen och tanken på den oförsiktighet, han begått, då ban
ej låtit några af sina svenner stanna om bord på sitt fartyg,
utan endast låtit leda sig af sin stridslust, grämde honom
djupt och gjorde hans förtviflan fullständig. En enda utväg
fanns, den att följa fribytarnes väg tillbaka och uppefter
samma tågändar söka äntra upp på Hjorten, en förtviflad
utväg, men den enda, som i ögonblickets hetta stod att finna.
Och redan gaf han befallning, att halfva antalet af svennerna
skulle följa honom på denna farliga väg, och redan stodo de
med ena foten på kanten af relingen, då plötsligt ett rop
nådde hans öra.
»Herr Nils, herr Nils!» ropade en röst, i hvilken man
tydligt igenkände den gamle svennens, »hitåt, herr Nils,
denna vägen!»
Nils, som med vänstra handen omfattat ett från masten
nedlöpande tåg och just stod i begrepp att släppa detta för
att taga ett språng ned i sjön, hejdade sig och såg akter ut,
hvarifrån ropen hörts. Han märkte då, att fartygen där
ännu på något oförklarligt sätt hängde tillsammans, och han
hoppade ned från relingen samt skyndade fram till rorman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
