Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höfdingen på tranan.
5 53
liens plats, åtföljd af alla sina svenner. Här fingo de se den
försvunne svennen med en lång änterhake från Hjortens bog
hålla fast Tranan, men de sågo ock, huru den fientlige
höfvitsmannen skyndade fram och höjde, sitt svärd öfver svennens
hufvud. Ögonblicket var afgörande, så mycket mera, som
svennen oaktadt sin jättestyrka icke förmådde mer, än hålla
fartygen fast vid hvarandra. Och utefter Hjortens
babordssida såg man redan man efter man af fribytarne med
svärden mellan tänderna äntra upp för de nedhängande
tågändarna.
Men Nils betänkte sig icke ett ögonblick. Med ett
väldigt språng stod ban vid svennens sida ombord på Hjorten,
och hans svärd korsades ögonblickligen med fribytarens. Het
blef ett envig, som var värdt att skåda. Det var det första
svärdskiftet mellan fartygens båda höfvitsmän, och det var
höfdingahugg å ömse sidor. Under tiden vågade den ena efter
den andra det farliga språnget från Tranan till Hjorten, och
äfven af fribvtarna började en och annan nalkas Tranans
för-stäf. Men så väl Hjortens som Tranans män stannade och
sågo och beundrade striden mellan de två. Då inträffade
något, som ingen kunnat förutse, och som med ens gjorde
slut på striden.
Tranans höfvitsmän lät plötsligen sitt svärd falla och
sträckte’" båda händerna mot Nils.
»Nils Bosson!» utropade han, och hans stämma förrådde
en egendomlig rörelse midt emellan ett plötsligt igenkännande
och en ovisshet, som behöfde skingras. Det låg på en gång
en fråga och ett utrop i uttalandet af namnet.
Nils å sin sida såg forskande i fribytarens ansikte, men
utan att där kunna finna något, som hjälpte hans minne
tillrätta.
»Känner du mig?» sporde han.
»Om jag känner eder?» genmälde fribytaren med nästan
sydländsk liflighet, »om jag känner eder. . . Minnens I då
icke Silfverhättan, minnens I icke den stränge riddar Trued
på Visborgs slott?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
