Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konung kristofer.
577
en artighet som denne dock var nog klok att icke efterkomma,
utan förblef stående.
»I hafven samlat öfver eder mycket missnöje och många
klagomål, drots Karl!» yttrade konungen därefter tvärt och
rakt på saken.
»Ja väl», svarade Karl, »men det är gemenligen så, att
ju färre de äro, som klaga, desto mera skrika de, och då
låter det, som om de voro till antalet flera, än de i
verkligheten äro.»
»Få eller flera, så klaga de, och mig såsom konung
tillhör det att tillse, det hvar man får njuta sin ,rätt.»
»Det är, som I sägen, eder plikt, herre konung, och jag
vågar hoppas, att I icke sluten mig ut ur den rätten. Att
jag har fiender, det var mig icke någon hemlighet, och
därför, om I dragen eder det till minnes, så var det bland mina
första fordringar i vår öfverenskommelse, att I skullen lofva
mig glömska af det framfarna och frihet från hvarje kraf så
väl för mig som för dem, hvilka utfört mina bud.»
Konungen skiftade färg vid dessa ord och betraktade med
skärpa sina väl putsade naglar, hvarpå han yttrade:
»I viljen därmed säga, att jag icke äger rätt att ställa
eder inför rätta, men det skolen I blifva varse, så högt i än
stånden! Min konungaed lärer väl dock väga något mer än
min löfte till eder, menar jag!»
»Gud förbjude det, konung Kristofer, att jag skulle vilja
sätta mig på något som helst sätt emot utöfningen af eder
konungsliga makt, men jag vill å den andra sidan icke heller
i någon mån afstå från de rättigheter, hvilka jag äger att
njuta!»
»I talen trotsiga ord inför eder konung, drots Karl, men
jag vet väl, hvad det är, som lägger eder dem i munnen,
och jag vill se, om jag ej skall äga makt att klippa edra
vingar.»
Konungen förifrade sig, ju längre samtalet fortfor, och
det lugna allvaret hos marsken var icke egnadt att i någon
mån afkyla honom.
Guldhalsbandet. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
