Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•576
nils bosson sture.
Karl kastade- en flyktig blick på allt detta, hvaraf han
igenkände mycket, som han sett, när ban i sin ungdom
vistades i södra Tyskland, men som det icke fallit honom
in att efterbilda i sitt hem, och ett svagt leende drog
öfver hans läpp. Men i detsamma stod konungen framför
honom.
Kristofer var en helt liten och något fetlagd man. Ett
visst drag af godmodighet gaf åt hans i allmänhet välbildade
> ansikte ett utseende, som icke förfelade sin verkan, ehuru
han belt och hållet saknade det karlavulna och kraftiga, som
svensken älskar att finna hos sin konung. En viss eld lågade
ur hans lifliga ögon, men det var icke den lugna kraftens,
den mogna styrkans, *\itan det var småsinnets, hvilket också
har sitt tändningsögonblick, liksom den sidländta ängens
dunster stundom tändas och irra en stund omkring utan någon
högre betydelse. Föga var han ägnad att uppbära det yttre
skenet af konungslig höghet och konungsligt majestät, och
såsom det lilla alltid blir mindre vid ,sidan af det större, så
tycktes konung Kristofer blifva ett intet gent emot den
ståtlige marsken. Folkets tal, som ofta är skoningslöst, hade
liksom slagit hufvudet på spiken, då det i detta afseende satt
Karl såsom den värdigare framför konungen, och det hade
på denne gjort ett outplånligt intryck. Det var att beröra
hans svagaste sida, och allt, som på något sätt tjänade att
nedsätta marsken, omfattade han därför med en nästan sjuklig
häftighet, som hvarken genom rummets aflägsenhet eller tidens
längd kunde förminskas, än mindre upphäfvas.
När han nu såg den af folkandan uppburne mannen
framför sig och inför sig själf icke kunde förneka de yttre
företräden, hvarmed Karl var utrustad, samlade sig liksom i
en brännpunkt all den bitterhet, som ban därvid kände inom
sig, och då ban bemödade sig att dölja denna under ett
vänligt och leende ansikte, uppstod denna bittermandelsartade ton,
som är sällskaplighetens förgift.
Han gick emot marsken och räckte honom sin hand,
hvarpå ban satte sig och bad marsken taga plats vid sin sida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
