Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konung kristofer.
285
Hvad som så i hast förändrat konungens sinne, var svårt
för marsken att utreda. Måhända var det osäkerheten i
riddarens uppträdande, som icke rätt ville svara mot den bragd,
hvaraf han rosade sig, att af en fetaliebroder hafva tagit
hans byte, måhända var det ock konungens skaplynne att,
sedan sinnet väl brusat upp, åter gärna vilja godtgöra hvad
ban brutit, något som väl i mindre mån kom i fråga rörande
Karl Knutsson, men dock så mycket, att det gaf färg åt
konungens beteende. Kanske låg ock slutligen uti Karls egen
hållning, hans oförskräckta och fria språk något, som
tilltalade Kristofer och gjorde honom böjd att icke drifva saken
till det yttersta.
»Är det som I sägen drots», det var konungens slutord,
»så lär det icke dröja länge, förrän I kunnen bevisa edert tal
och lägga eder och edra mäns oskuld i dagen. Jag lämnar
eder tid till klockan sju, då rådet sammanträder. Har då
eder man icke anländt. . . och det finnen I lätt, att om han
velat begagna sig af samma vind som riddar Jost, så kan
ban vara här långt före den tiden . . . har han därför icke
anländt, innan rådet sammanträder, så måste jag anse eder
för öfverbevisad.»
Förgäfves sökte Karl efter en invändning mot denna
bevisledning; han fann ingen, och innan han hunnit yttra
något vidare, hade konungen vändt honom ryggen och
aflägsnat sig.
Marsken höll sina stora ögon en stund skarpt på riddar
Jost, som stod där så leende och blid, som om han varit
sammansatt af idel goda önskningar och välmening, och
skärpan tilltog hos den förre, ju mera den senare tycktes vilja
falla undan.
»Sen till, riddar Jost», sade slutligen Karl, och ett drag
af förakt drog öfver hans anlete, »sen till, att icke slutet
af denna leken blir eder dyrare, än hvad I nu kunnen
tänka!»
»Jag fullgör blott min nådige herres vilja!» svarade
riddaren hastigt, men så ödmjukt, som om han därmed velat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
