Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvenne man öfver bord.
597
kaste fart och skar vågorna, så att det dånade framför bogen.
Det dröjde icke länge, så befunno sig alla om bord på Hjorten,
hvilken genast lyfte ankar och styrde sin förra väg söder
under ön fram till Tranan vid södra inloppet till sundet.
Hon låg ännu på sin plats, och efter en kort rådplägning
beslöts det, att Brodde skulle gå om bord på denna och söka
närmaste hamn för att därifrån sända bud till marsken, att
allt blifvit lyckligen utfördt.
Nils själf skulle med Hjorten segla sydligare, för att
enligt jungfru Britas begäran landsätta henne och hennes vän
i Söderköping, dit de i alla händelser skulle hafva farit öfver
från Åbo om ett par dagar, om icke bortröfvandet kommit
emellan. Nils gjorde också detta så mycket hellre, som han
därigenom möjligen skulle kunna sammanträffa med Törd.
»Och när du så har framfört min hälsning till marsken»,
sade Nils i det han tryckte Broddes hand, »så säg honom att
du är min man, och om ban spörjer dig till, så säg allt utan
fruktan . . . Mitt namn, menar jag, skall ensamt vara ett godt
vitsord för dig hos herr Karl!»
Medan de ännu talade vid hvarandra, sågo de en seglare
norr ut. Broddes skarpa öga igenkände snart den Svarta
Gåsen och ban uttryckte sin förundran, att skepparen så snart
lättat ankar. Svarta Gåsen förde alla sina segel och strök
hastigt förbi holmarna norr ut i riktning åt väster.
»Håller han den leden, så menar jag, att ban aktar sig
till Väddö», sade Brodde, »jag hade god lust att ändå göra
ett besök inom Gåsens skeppsbord ännu en resa och se till,
om ban icke är full af de dödas ben.» 4
»Nej», utbrast Nils, »nej det må du icke göra . ..! Marsken
dväljes i oro i Stockholm, dit han med denna vinden långt
före detta anländt . . . Du måste lofva att styra raka vägen
dit, utan att låta uppehålla dig af något . . .»
Brodde lofvade det, och så skildes de åt.
Nils stod kvar på däck, tills ban sett Tranan spänna
sina vingar till flykt. De seglade därefter en stund jämn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
