Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvenne man öfver bord.
599
nu, medan vi lågo och väntade på herr Nils ocli jungfrurna,
känner du godt till farleden här, och jag tror dig, ty du ser
mig ut att kunna hålla ord lika godt som Toste, din fader!»
»Det kunnen I lita på», genmälde Hollinger, »till
Söderköping eller Stockholm skall jag föra Hjorten lika säkert, som
prästen för kalken till munnen, och sedan . . .?»
Hollinger darrade på målföret, men det var ock det enda,
som antydde, att några vekare känslor bodde inom denna
grofva yta. Den gamle log därvid, och han fick i sina ögon
något, som tycktes tillkännagifva, att ban med glädje tänkte
sig tillbaka till forna tider, då ban lefde midt uti den krets
till hvilken Hollinger och hans fader Toste hörde. Det var
väl något groft och rått, detta folk, och man var ej bland
dem så noga om en skråma mer eller mindre, men aldrig
förekom där ett brutet löfte, ett sviket ord. Det var guld
ända igenom under den skroüiga ytan.
»Sedan skall du gå raka vägen till marsken, herr Karl
Knutsson, och där skall du träffa Toste», sade den gamle, »eller
ock, om lyckan är god och herr Törd kommer med Falken, så
skall du finna honom där ... Se så, pojke, nu vet du, hur du
har det, gif mig handen ...»
Hollinger räckte den gamle sin hand, och därmed
beseglades löftet.
»Ser du stugan där på stranden, Hollinger?»
Hollinger nickade till tecken att ban såg henne.
»Där lefver en gammal vän till mig och din fader, och
hos honom vill jag hvila ut efter den här vakten . . . När
Nils spörjer efter mig i morgon, så säg honom, att vi skola
nog återse hvarandra i sinom tid, men att jag nu månde
taga mig urlof, och det må han ej förtycka för sin moders
ocli morfaders skull . . . Säg honom det ocli stig nu till rodret
. . . Styr så nära du kan till stranden, men bry dig ej om
mig . . . jag känner vägen sedan gammalt!»
Och Hollinger steg till rodret, och den gamle försvann
i skuggan bakom seglet midskepps.
Nu gick Hjorten tätt förbi hällen, hvarpå fiskarstugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
