Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvenne man öfver bord.
601
för sin morfaders sven, att han icke det ringaste drog i
betänkande att anförtro fartyget åt den, som fått hans vitsord.
Dock kunde han ej underlåta att finna det underligt, att
svennen lämnat fartyget, utan att säga ett ord till honom.
Men snart stod jungfru Brita vid hans sida, och med
henne kom sol i hans sinne, och den skugga af misslynthet,
»Ser du stugan där på stranden, Hollinger!» (Sid. 599.)
som en stund dvaldes där, försvann som genom ett trollslag.
Fartyget med dess tappra svenner, det omätliga hafvet, hvars
vågor rullade utan rast och utan ro, reste sina hjässor, kysstes
af solen och dogo för att lämna rum åt nya i ett evigt
enahanda, jorden med sina berg och dalar, sina borgar och städer,
allt visade sig för honom i en dager, så ny och tjusande, och
dock så ofantligt litet och obetydligt. Hvad betydde nu för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
