Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•602
nils bosson sture.
honom allt detta mot en blick ur hennes, den återfunnas öga,
ett leende från hennes mun. Han var i himmelen, men allt
detta, som han såg framför sig, var jorden. Och likväl älskade
han allt detta högre än någonsin, likväl kände han tydligare
och klarare än förr, att han skulle vilja och kunna offra sig
för den ringaste på denna jord.
»Ett segel, ett segel!» ropade jungfru Brita, »tänk om
det vore Falken, tänk Iliana, om det vore min broder .. .
Tyst, ser du icke någon, som vinkar från däcket, ser du icke
någon, som vinkar från däcket, ser du icke en hvit
fjäderbuske ...»
»Det där är en köpman!» sade Hollinger.
»En köpman!» utropade jungfrun förtretad, »och jag, som
trodde, att det var Falken . . . Säg, Iliana, såg du ej den
hvita fjäderbusken?»
»Ack, du lilla barn», sade Iliana, som äfvenledes infunnit
sig på däck, »din broder lärer vara fjärran härifrån. Kanske
o
kryssar han ännu pa andra sidan Åland, eller huru, herr
Nils . . .?»
»Se, där sticker ännu ett segel upp längre söder ut!»
ropade Brita och klappade i händerna.
»Sannolikt ock ett köpmansfartyg!» sade Nils och log åt
den sköna flickans liflighet.
»Här går farleden fram till Stockholm!» upplyste Hollinger.
Och ännu flera seglare syntes under dagens lopp taga
samma kosa som dessa, men de voro alla köpmansfartyg från
någon af de stora hansestäderna söder 0111 Östersjön och gingo
lugnt och stadigt sin gång till den svenska konungastaden.
Man kunde nästan blifva led åt dessa digra och dryga
hanse-skepp, som gingo där så likgiltiga och kalla sin led fram, när
hjärtat brann i bröstet af längtan att en gång få se de smäckra
formerna af Falken dyka upp ur vågorna.
Men dagen gick, och den följande dagen kom, och det
syntes, som om man skulle få taga afsked af hoppet att träffa
Törd. Mera dock än Brita tycktes jungfru Iliana gripas af
det felslagna hoppet. Hon satt tyst och såg utåt hafvet, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
