Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvenne man öfver bord.
607
sticka fram bakom en långt i hafvet utskjutande udde. Det
var ett kungligt fartyg, han såg det genast, och han
skyndade att varsko herr Nils, som satt helt nära invid. Både
Nils och Törd sprungo upp vid Hollingers rop och
granskade det stora skeppet, i hvilket de tydligen igenkände en
konungasnäcka, äfven om det icke burit konung Kristofers
märke.
»Han har sett oss!» sade Niljs, och så gingo några
ögonblick, hvarunder hela det tunga skrofvet blef synligt.
Konungaskeppet vände sig långsamt och tungt.
»Han kommer ned på oss!» yttrade Hollinger. »Stå
gamla märken, så lärer här bli strid eller flykt ... bäst att
välja i tid.»
Nils gaf Hollinger en skarp blick.
»Tänk på, att du befinner dig om bord på den svenske
marskens skepp, sven», sade ban.
»I skolen icke räkna mig så strängt till, herre»,
genmälde Hollinger, »det är blott ett gammalt ordstäf... Och
hvad så än här kommer att blifva, så känner jag nu Hjorten
tillräckligt. Han kunde hoppa tvärt öfver den där tunga
besten, om det så skulle vara!»
Det var nu ingen rimlighet, att konungens skepp skulle
vilja börja fientligheter mot marskens. Men hur det än var,
så höll det stora skeppet rätt på Hjorten. Båda fartygen
seglade bidevind, och Hjorten, som var en stark seglare,
närmade sig med stor hastighet konungaskeppet och måste till
och med böja något åt sidan för att undgå den breda bogen
af det förra, hvilken liksom grinade illa däråt.
Oron var dock på långt när ej så stor hos de nyss så
glada fyra människorna, som den skulle hafva varit, om de
känt de tilldragelser, hvilka satt konungaskeppet i rörelse.
»I vännefärd är ban icke ute!» yttrade Hollinger, »skall
jag hålla upp emot honom, herre?»
Nils vinkade med handen, att så skulle ske, och vände
sig med detsamma till Törd, bedjande honom föra ned
jungfrurna under däck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
