Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•606
nils bosson sture.
»Det är icke godt, att ungersvenner färdas till sjös,
märker jag», afbröt åter jungfru Brita, hvars goda och
öfver-lyckliga hjärta ej kunde se skymten af en smärta, utan att
hon uppbjöd all sin förmåga för att skingra henne, »du har
ju blifvit en riktig sjöbjörn, broder Törd. Till straff hade
jag lust att sätta hänglås på min mun.»
Törd fattade vänligt den goda flickans hand och kysste
henne samt såg så innerligt i hennes stora djupblå ögon.
»Tycker du verkligen, min goda syster, att jag blifvit
en sjöbjörn?» sporde han.
»Icke nu, och därför kunde jag nu vilja säga något. . .»
skämtade Brita.
»Säg, säg!» bad brodern, anande, att hon hade något
riktigt hjärtegodt att bjuda på. »Hvad är det du kunde
säga?»
»Hvad clen gamla kvinnan spådde», log Brita skälmskt.
»Brita, hvad tänker du på!» utropade nu hastigt jungfru
Iliana och skrattade hjärtligt.
»På spådomen, naturligtvis . . .», svarade Brita.
»Men lika mot lika, Brita!» varnade Iliana med mildt
allvar.
»Säg oss, säg», bad Törd, »hvad sade spåkvinnan? Hjälp
mig, vän Nils, ... vi månde väl höra, hvad det var som
förmådde stolts jungfrurna att glömma sig kvar så länge på
natten, att de fingo ikläda sig det öde, som väntade mig.»
Men Nils blott log, och Törd fick ensam bedja och
öfvertala. Slutligen lyckades han dock komma så långt, att systern
lofvade berätta. Och hon började med en beskrifning af
stugan och af kvinnan själf och log därunder, hvar gång hon
fäste blicken på brodern och såg, huru otålig ban var. Och
Iliana hjälpte till och fyllde i, så fort hon fann någon lucka
i berättelsen. Slutligen kom man dä till själfva spådomen.
Men då inträffade något, som gjorde för ögonblicket slut på
den spännande berättelsen.
Hollinger, som stod vid rodret och sin vana trogen
spejade omkring åt alla håll, fick plötsligen se ett stort skepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
