- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 1. Guldhalsbandet /
610

(1894) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•10

nils bosson sture.

Ett nytt moln och en ny blixt från Gripen tycktes vilja
bekräfta farhågan hos Hjortens besättning. Men om ock
konungaskeppet var väl utrustadt, så var det dock icke
detsamma att skjuta från däcket af ett gungande skepp, som
från vallen på en borg. Detta skott visade sig vida mindre
farligt än det förra. Stenen gick ett par famnar akter om
Hjorten.

»Innan ban nästa gång hinner få sin föglare i ordning,
så segla vi fria», ropade Hollinger, och hans ord förfelade
icke sin verkan.

»Det blir vid hvad jag sagt», ropade Nils ännu en gång
till konungens höfvitsmän, »kunnen I hinna mig, så må
svärdet afgöra saken men om icke, så skall jag bida eder
inför konungen, hvar så icke annat kommit emellan dess
förinnan.»

Och med en förvånande snabbhet sköt Hjorten fart.
Afståndet mellan honom och Gripen blef, innan den senare
hunnit fullt vända och komma sig i ordning till segling
igen, tillräckligt stort för att gifva ett nödvändigt försprång.
Det visade sig dock snart, att Gripen var bättre seglare, än
man i förstone tagit honom för. Nils yttrade det också till
Törd, men Hollinger lugnade dem.

»Hvar så vi skulle segla i öppen sjö», sade han, »så
kunde det se illa nog ut . . . dock tror jag, att vi äfven då
skulle reda oss. Nu är jag viss därpå . . . Där Hjorten kan
göra ett skutt, dit vågar icke den store Gripen sticka sin
näbb, helst nu när natten faller på, och ban måste få nog
att göra i den stora leden, om ban icke känner honom desto
bättre.»

Mörkret föll också på, och innan månen hade gått upp,
hade Hjorten stuckit sig in mellan skären, där det var
omöjligt för Gripen att följa honom. Dock var faran därför icke
öfverstånden. Man kunde åter möta honom, när man kom
ut på djupare vatten, och Nils och Törd rådgjorde med
hvarandra, om de nu skulle begagna sig af natten och låta de
båda jungfrurna landstiga, eller 0111 de skulle söka sig ut till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:40:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/1/0612.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free