Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spådomen.
(313
]iafs och på en omväg styra kosan till Stockholm eller
Pen-ningeby. Denna gård tillhörde herr Karl Tordsson, Tords
fader, ocli under för handen varande förhållanden, då de icke
kunde veta, hvad som var på färde mellan konungen och
marsken, syntes denna sista utväg vara den i alla afseenden
bästa.
Under bela natten, liksom under den följande dagen, bolls
strängt utkik efter Gripen, synnerligast när man drog fram
öfver de större fjärdarna och öfver Ålands haf. De unga
jungfrurna tillätos då icke visa sig på däck. Men allt gick
lyckligt och väl, och vinden tycktes göra sitt till för att hålla
Hjorten skadeslös så väl för den oro, som rådde i A o ni hans
bord, som för den fördröjda seglatsen.
Det var en härlig afton, när Hjorten från Ålands haf
seglade in i den långa Edsviken. Vågorna glittrade så
välkomnande i aftonsolens guld, och den mörka furuskogen
sträckte så varm och vänlig en famn mot de trötta resande.
Från förstäfven hördes några svenner sjunga en af dessa så
egendomligt berusande nordiska tonlåtar, och liksom till svar
ljöd djupt ur skogen de långa utdragna tonerna af en lur.
Då samlade sig åter de fyra unga under skämt och glam,
och sedan man uttömt ämnet 0111 sammanträffandet med
konungsskeppet och hvad som däraf kunde följa, kom man så
oförmärkt in på gårdagens ämne, att, Törd började påminna
sin syster om den afbrutna berättelsen af besöket hos
spåkvinnan. Men nu var icke jungfru Brita så benägen att
efterkomma hans önskan, vare sig till följd af något samtal
med jungfru Iliana, eller på den grund, som hon själf
anförde.
»Nej», sade hon, »bär, där vågorna sjunga barndomssagor
och solen själf målat taflor i guld, här vill jag icke komma
fram med sierskans mörka sång . . . du får vänta, Törd!»
»Mörk, säger du», inföll Törd, »så lät det icke i går . . .»
»Det var på hafvet, det grå och stormande hafvet.. . där
kunde det passa, men icke här . . . Nej, nu kan jag icke tänka
på annat än skogen här, och allt och alla, som äro mig kära,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
