Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
612
nils bosson sttj11e.
sedan jag var helt liten. Det är gamla Marit, som blåser på
luren där i skogen, känner du icke igen det där djupa
tonfallet, Törd ... så blåser ingen annan än bon.»
Det låg så mycken kärlek i den goda flickans tal, och
hennes ögon strålade så skönt och ljuft, som man tänker sig
en ängel blicka ut öfver jorden, att Törd icke hade hjärta att
störa den hulda svärmerskan, fastän ban skulle hafva velat
gifva mycket, om ban kunnat vända hennes sinne från Marit
och skogen och luren till den gamla spåkvinnan i
skogsstugan vid Reso kyrka.
»Men I, stolts jungfru, I hafven inga barndomsminnen
här, som locka eder hug från begynnelsen till den saga, vi
nu hafva upplefvat tillsammans, I kunnen ej hafva hjärta att
längre pina en ungersven.»
Med dessa ord vände sig Törd till jungfru Iliana, som
log lika vackert som hans syster och lika litet som hon
tycktes böjd att villfara lians begäran. När hon flyttade sin blick
från skogen och såg på den starke och sköne ungersvennen,
drog sig ett vemodsfullt drag öfver hennes vackra anlete, och
hon rodnade lätt. Det såg ut som om hon velat efterkomma
hans begäran, men som hon på samma gång önskat blifva
befriad därifrån, och junfru Brita kom henne skyndsamt till
undsättning.
»Se broder», ropade bon, »där flyger en falk upp ur
skogen . . . tror du att det är min . . . ja, ja, det är min!»
»Bet kunnen I se med hjärtat, stolts jungfru», sade-nu
Nils, »men knappast tror jag, att I kunnen känna honom med
blicken.»
Den hulda flickan började locka på fågeln, hvilken
sväfvade i vida kretsar högt öfver deras hufvud. Kretsarna blefvo
allt mindre, man såg, huru fågelns hufvud vände sig, liksom
om han betraktat, hvem det var, som lockade honom.
Plötsligen sköt ban ned tankesnabbt, slog åter ut sina vingar,
gjorde en halfkrets omkring de fyra och satte sig på
jungfruns axel. Brita smekte honom lidelsefullt och nämnde
honom med alla smeknamn hon kunde, och fågeln satt så kung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
