Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G24
ntls bosson sture.
denvleth, han som nu red bort med kungen och skall vara
hans gunstling så godt som den sluge riddar Albrekt. .. Men
det är nu intet att lita på, och hvad jag kan begripa, så ville
jag hellre anförtro mig i tappre mäns händer, som desse
fribytare, än i den tyske riddarens . . . När allt haft sin gång
och sanningen kommer rent fram, skall man se, att af alla
dessa rykten föga står kvar.»
Marsken tycktes luta till höfvitsmännens åsikt. Men ban
förblef tyst. Talet kunde dock vara sant lika väl som osant.
Så förflöt en stund under tystnad, hvarpå höfvitsmannen sporde,
huru det skulle blifva med de fångne svennerna.
»Icke ett hår får krökas på deras hufvud», sade marsken
med fasthet, »hvarken på mina eller dem, hvilka herr Nils
tagit i min tjänst, hafva de ock förut räknats till
fetaliebrö-der och konung Eriks män . . . icke ett hår, eller så skickar
jag genast mitt fejdebref till konungen. Den hälsningen skalL
du föra till slottshöfvitsmannen!»
Detta ärende utreddes emellertid efter marskens önskan,
ehuru först den följande dagens afton. Svennerna blefvo
frigifna, men skulle först vid morgondagens gryning få lämna
slottet. Marsken befann sig, när underrättelsen härom
fördes till honom, inbegripen i ett viktigt samtal med en belt
ung man, som kommit från biskop Tomas med böcker, och
när detta var ändadt, gick han med betydligt återvunnet lugn
till hvila.
Det var samma afton, som Hjorten lade till vid
Edsvi-kens strand och som på Penningeby återseendets glädje bredde
frid och ro i allas sinnen. Påföljande morgon, när marsken
som bäst redde sig att mottaga de frigifna svennerna och af
dessa få höra, huru allt verkligen tilldragit sig, kom hans
gamle hofmästare inskyndande och ropade:
»Herr Karl, herr Karl ... här komma de, här komma de ...!»
Han glömde i sin ifver att nämna hvilka, och marsken
tänkte icke på andra än svennerna.
»Godt, godt», sade han, »I kunnen så stanna här inne,
Erland, så kunnen I höra, huru det gått med ungersvennerna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
