Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvenne rådgifvare.
623
Samma dag, som detta rådsmöte hölls, lämnade konungen
staden och drog inåt landet med ett talrikt följe af riddare.
Marsken ämnade ock efter ett par dagar, sedan han fått
närmare underrättelser rörande träffningen mellan Nils Bosson
och konungens fartyg, draga söder ut nedåt Kalmar, där hans
närvaro fordrades för afgörandet af en egendomsfråga. Om
denna sak nämndes icke ett ord å konungens sida. Det var
ögonskenligt, att han velat begagna sig af henne endast
såsom ett medel att skrämma och tvinga marsken.
Fram emot middagen inträdde Klas Lang till sin herre
om omtalade, att nu det ena konungaskeppet, som varit
ut-skickadt att taga fribytaren, hade återvändt och fört det förra
med sig i släptåg, samt att alla fångarna blifvit uppförda till
slottet.
»Och herr Nils?» sporde marsken, häftigt uppfarande.
»Honom såg jag icke», genmälde Klas, »men en af edra
svenner, som är med bland fångarna, sade, då jag frågade
efter höfvitsmannen, att han fallit i striden, och att
konungens höfvitsmän på natten kastat honom i sjön jämte de
andra döde.»
»Guds moder, hvilken död för så redlig ungersven!»
utropade marsken.
»Konungaskeppet mötte fribytaren ej långt ut i
skärgården, strax efter sedan de skilts från det andra, som styrde
längre söder ut, och herr Nils, om det så verkligen var han,
styrde rakt inåt Stockholm . . . Gud fröjde hans ande, men en
ungersven var det, som hade hjärtat på rätta stället, så
mycket är visst, och hos eder finnes ingen sven, icke en, som icke
uppriktigt sörjer hans tidiga död!»
»Och min franka och jungfru Iliana . . .?» sporde marsken
med en allt mer tilltagande oro.
»Hade jag fått tillfälle att rätt tala med eder sven»,
svarade Klas Lang, »så skulle jag hafva fått säker underrättelse
om dem, nu är det de tyska knektarnes tal, som får gå och
gälla för sanning, och de sade, att stolts jungfrurna varit 0111
bord på fartyget, men blifvit räddade af riddar Jost von Bar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
