- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 1. Guldhalsbandet /
633

(1894) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tvenne rådgifvare.

633

fasthet, som om en god ande hviskat i hans hjärta det ord,
som han tycktes vara redo att utsäga, då var nunnan
försvunnen, och endast en grå pelare mötte hans blick.

Han stod en stund och stirrade på pelaren. Men
våldsamt måtte det hafva stormat inom honom. Han
sammanknäppte sina händer och höjde dem mot den korsfästes bild.

»Nils, Nils!» uttalade därvid hans skälfvande läppar, och
han sjönk åter ned på sina knän och bad.

Den andre rådgifvaren.

Vid samma tid befann sig Nils Bosson inför biskop
Tomas i dennes arbetsrum på Tynnelsö slott.

Biskopen, outtröttlig och nitisk och sträng mot sig själf
mera än mot andra, hade, så fort han kände sina krafter
återvända från sjukdomen, företagit en visitationsresa åt Nerike,
men väntades hem hvarje dag. Det var om aftonen, som
Nils anlände till Strängnäs och fick dessa underrättelser, och
ban beslöt att invänta biskopen därstädes. Men den följande
dagen gick och den därpå följande, och ingen biskop Tomas
hördes af. Nils, som ej hade mycken tid att offra, red på
måfå väster ut att möta biskopen. På Segerstad ändtligen
fick han höra, att biskopen väntades dit samma dag, och här
återsåg ban också den gamle, käre mannen.

Men hurudan var den biskop Tomas, som nu mötte Nils!
Redan då, när Nils och Herman Berman sista gången besökte
honom på Tynnelsö, märkte de, huru mäktigt tiden och
sorgen gripit förstörande in i hans kroppsliga omhölje. De sista
fyra åren hade fullbordat förstörelsearbetet. Af den frimodige,
öppne, själsstarke mannen med den kraftfulla och dock milda
blicken var blott en skugga kvar. En framåtlutande gubbe,
som med darrande händer stapplade fram vid sin biskopsstaf,
en sammanfallen hamn, som blott svagt påminde om den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:40:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/1/0635.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free