Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63G
nils bosson sture.
tala. I Arboga stad lät ban föra sig om bord på sin båt,
och Nils satt vid hans sida.
Färden öfver Mälaren, hvars holmar och stränder logo
mot de resande i vårlik grönska, tycktes göra biskopen godt.
»I kväll vill jag tala vid dig, min son!» sade han gång
efter annan och tryckte Nils Bossons hand.
Och kvällen kom, en härlig kväll, så lugn och stilla och
ljus, som brudens änne, när hon suckar af kärlek vid sin
brudgums möte. Ängarna, skyarna och vattnen lågo som ett
uppslaget helgonskrin för den tjusta blicken ocli talade om
skaparens under, hans allmakt och kärlek.
Biskopen stod länge stödd på Nils Bossons arm, sedan
han kommit upp i sitt arbetsrum, och skådade ut öfver den
sköna taflan, och ban suckade därvid, och tår efter tår rullade
utför hans kind.
»Det är mitt straff, Nils», sade han, »det är mitt straff!
Din gamle, brottslige vän måste se, måste noga se Guds sköna
värld, ty därvid träder brottet skarpare i ögat. .. Herre, herre,
var mig syndare nådig!»
Nils var rörd, hans hjärta fylldes af andakt. Det var,
som om han känt, huru en ängel stigit ned från himmelen och
andats svalka i den gamles brännheta hjärta; det var, som om
den silfverklara sjön blickat emot honom med en människas öga,
och stjärnorna, som började framglänsa på fästet och afspegla
sin flammande glans i detta öga, tycktes honom liksom vara
ett bönhörelsens svar på den plågade människoandens fråga.
Den gamle biskopens blick hvilade oafvändt på den
härliga taflan, och ban sammanknäppte sina händer och bad, och
ännu sedan han satt sig ned i den stora länstolen, såg han
upp åt den hügblå himmelen, dit lians tankar voro vana att
vallfärda både arla och serla.
»Min afton är inne, käre son», sade han efter en stund
och flyttade ögat på Nils, »jag känner det, och jag hoppas
på Guds nåd mot syndaren.»
En stund därefter fattade ban åter ungersvennens hand
och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
