Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvenne rådgifvare.
637
»Men nu må jag spörja dig, son, om ditt ärende och
hvad du vill hos gamle biskop Tomas?»
»Jag vill spörja eder till råds, fromme fader, svarade Nils.
»Tänker du så på att lämna marsken?» sporde biskopen,
påminnande sig det sista besöket, som Nils gjorde honom för
fyra år sedan tillsammans med Herman Berman.
»Nej!» genmälde Nils, »hvad jag nu har att spörja eder
till råds om, rörer min morfader, herr Sven Sture, Gud hans
själ nåde, och det testamente, som han gaf mig.»
Han berättade därefter om halsbandet, huru hans moder
på sin dödssäng, enligt morfaderns vilja, gifvit honom del af
den kostbara gåfvan och hvar den stod att finna, huru han
sedan dragit till Visby, huru han gått miste om att vinna
smycket, men likväl på ett obegripligt sätt vunnit det och
burit det, samt huru han haft det att tacka för sitt lif, enär det
mottagit de hugg, som eljest ofelbarligen varit dödande.
Slutligen omtalade han striden mot sin farbroder, Nils Stensson,
och huru han då funnit kedjan insydd i sin liftröja af
hjortskinn. Äfven det oförmodade sammanträffandet med
morfaderns sven och hans tal om denne och hans vän
framställde han.
Biskopen åhörde honom med spänd uppmärksamhet, men
intet drag i hans anlete förrådde hvad han tänkte eller hvad
han skulle komma att säga, och när Nils slutat, satt han
länge tyst, liksom om han genomgått tafla efter tafla af de
många skiftningarna i halsbandets historia, jämfört dem med
hvarandra, pröfvat och utmönstrat. Slutligen spred sig ett
matt leende kring hans mun, och han uttalade liksom för
sig själf:
Spernere quod prosit et amare quod obsit, ineptum est;
Quod prodest fugimu?, et quod amamus obest.1)
’) Dessa latinska verser, som finnas citerade hos Ericus Olai efter
Aesopus, lyda i svensk öfversättning:
Dåren föraktar sitt väl och älskar hvad till hans men är;
Hvad oss gagnar, vi fly, och älska det, som oss skadar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
