Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvenne rådgifvare.
639
under en annan form. Men frestelsen är lika nödvändig för
människohjärtat som elden för den råa malmen, att det ädla
må flyta fram ur det förra, liksom det rena guldet ur den
senare. Sanningen vinnes genom strid, men striden fordrar
mod och kraft, och endast den, som kämpar och segrar,
vinner den sanna lyckan. Hon ligger i hjärtats tysta djup,
liksom den äkta pärlan i sitt musselskal på hafvets botten.
Den, som har mod, han fiske henne upp; den, som icke har
det, vinner henne aldrig, om han så ock ägde tio sådana
halsband som din morfaders.»
Biskopen satt, medan han utsade detta, tillbakalutad i
sin stol och såg oafbrutet därunder uppåt himmelen, där
stjärnorna blickade och brunno, och det var, som om han
endast tolkat på ett för hans åhörare begripligt språk deras
hemlighetsfulla skrift. När han slutat tala, föll hans blick
ned framför honom, och den inträdande tystnaden följde helt
naturligt på de betydelsefulla orden, hvilkas djupa innehåll
liksom kräfde utrymme i tid att sänka sig ned och taga fäste
i ungersvennens själ.
Nu fäste biskopen sin djupa blick på Nils och fortsatte:
»Du har kämpat, du har kämpat i skuggan af Herrens
välsignelse, son, och därför har du segrat. Du bär din lycka
inom dig, hon kan ej stjälas dig från. Tro blott ej, att
striden är slutad .. . nej’, nej, den äkta riddarkedjan vinnes ej
annat än genom en vakt med svärd i hand, som varar lifvet
ut, och templet, där du aflägger din riddarvakt, är det, som
har jorden till golf och himlen till hvalf, och när den vakten
är slut och du träder ur templet ut i lifvet ... i det rätta
lifvet, då hänges kedjan om din hals af våra hädangångne
store, af Sankt Erik och af Engelbrekt, och himmelens
härskaror ropa därvid sitt halleluja!»
Tårarna stego härvid den gamle mannen i ögonen, och
hans röst darrade, när han fortsatte:
»Herren har förunnat sin tjänare att bevittna din
mor-gonvakt . . . Snart, snart skall jag stå inför dem där uppe.
Men glad kan jag föra till dem en hälsning, att ännu klappa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
