Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638
nils bosson sttj11e.
Nils förstod naturligtvis icke do latinska orden, och han
ville icke störa den faderlige vännen med ett spörsmål, och
så fortfor tystnaden. Leendet försvann från den gamles läpp,
och strängheten uppsteg i hans talande öga, liksom i
solnedgången synranden så småningom förlorar sin varma
färgton och efterträdes af något grått och kallt och hårdt. En
kyla genomilar hjärtat därvid, och lifvets allvar, lifvets
stränghet framträder för själen i sin nakna verklighet, tills åter
stjärnorna sprida sitt sken och vinka anden till sig i en värld,
där det finnes idel värma och ljus.
Kanske var det en blick ned i hans eget hjärta, som
framkallade denna vinterkyla i biskopens blick. Den
klarnade så småningom, och fast leendet icke återvände, så var
det dock med en viss vekhet i rösten, som han vände sig
till Nils.
»Säg mig så till sist, käre son», sade han, »hvad är din
mening om detta smycke?»
Nils redogjorde för allt, framlade hela sitt hjärta för den
gamle, och allt mer och mer upptinade därvid vintern i
biskopens blick, allt närmare och närmare kom det försvunna
leendet åter.
»Och nu ställer jag det spörsmålet till eder, fromme
fader», så slutade ban, »har jag rätt att förfoga om min
morfaders klenod efter som min hug drifver mig, och kan jag i
min morfaders ställe fullborda, hvad hans vän riddar Fjalar
gaf honom i lingen in, — kan jag offra smycket åt ett Guds
helgon . . . kan en klenod, vid hvilken blod och tårar och onda
önskningar och brott och förbannelser låda, kan han vara
ett värdigt offer åt den heliga kyrkan! . . . Det är det
spörsmål, jag velat göra eder!»
»Många äro de medel, som Herren begagnar att fresta
människornas hjärtan», började så biskopen, »din morfaders smycke
är ett bland de många. Ja, vi kunna väl säga, att ett sådant
smycke hänger på osynliga trådar, lockande och förledande,
för hvarje människas sinne. Det är den gamla sanningen
om ormen, som lockade den första människan till synd, fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
