Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
654
nils bosson sttj11e.
»Ja», svarade den gröne riddaren och skrattade, »saken
är klar ... I hafven förlorat!»
Och med ett enda drag hade riddaren gjort sin
motspelare matt. Denne ville i första hettan icke tro sina ögon,
och han bröt ut i ord, som skulle hafva stött hvarje annan
än denne motspelare för hufvudet. Men den gröne satt som
om ban ingenting förstått af alltsammans, och leendet hvilade
på lians läpp, medan hans öga stod harmlöst fäst på herr Ove.
Denne såg sig hastigt om, huru vida han skulle vara
bemärkt af jungfru Brita, och då han fann, att så var, och
tillika kände sig besvärad af den fånige riddarens blick,
fattades ban plötsligt af begäret att göra sig lustig på riddarens
bekostnad och vinna ännu en seger bos den glada jungfru
Brita. Han tog därför hastigt en scliackpjes i banden och sade:
»Sen på mig, gröne, det gören I rätt i, jag skall visa
eder, huru eder näsa suttit en gång i tiden.»
Han siktade i detsamma med schackbrädan och kastade
den, så att den träffade riddarens afhuggna näsa. Riddaren
spratt till, och en eld blixtrade till i lians öga, som skulle
hafva skrämt den obetänksamme ungersvennen tillbaka, om
ban icke lika hastigt slocknat. Unge herr Ove skrattade af
full hals ocli slog tillsammans sina händer. Till och med
lagmannen kunde icke låta bli att draga på munnen.
Men en, som icke log, var den unge Sten Gustafsson.
Han hade bela tiden stått och sett på spelet, och ban hade
därunder, så löjlig än den gröne riddaren visat sig, dock sett,
att ban var vida öfverlägsen den gamle herren, och detta hade
så förundrat honom, att han alldeles glömt bort löjet. När
så skämtet och hånet kom med herr Ove, rann sinnet till på
gossen, och harmen glödde på hans kind.
Ingen gaf dock akt på honom, och den lustige Ove hade
redan fattat en ny schackbricka och höjde handen för att måtta
ännu ett kast på den leende riddaren, allt under det han
skrattade och bjöd all världen se, huru han skulle väcka
riddarens minne. Lagmannens blick mulnade, och han höll på
att säga ett tillrättavisande ord åt ungersvennen, då plötsligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
