Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fågeln gkå.
055
den tioårige Sten sprang fram och med knuten näfve gaf Oves
hand ett sådant slag, att han tappade schackpjesen och med
ett utrop af förbittring vände sig mot Sten.
»I som ären stora karlen borde veta bättre än att leka
med en gammal man!» utropade Sten med en flammande blick
och glödande kind.
Den lustige herr Ove ville i sin ordning handgripligen
tillrättavisa den djärfve gossen, men lagmannen brast ut i
skratt, och alla de öfriga, alltefter som de hunno till stället,
deltogo så tydligt i dennes belåtenhet öfver slagskämpens
bestraffning, att herr Ove nu stod där ett föremål för det löje,
hvarför han velat utsätta den gröne riddaren. Herr Ove var
blek af vrede ocb ilska, men det hjälpte icke; det var som
det var.
Men då steg herr Gustaf upp och såg på sin son med en
bestraffande blick. Gossen slog ned ögonen och gick fram
emot fadern.
»Son!» dundrade riddaren, »hvad har du djärfts göra?»
»Jag har tagit den orättvist anfallne i försvar, fader!»
svarade sonen och slog upp en vacker blick mot den
förtür-nade fadern, hvilken synbarligen inom sig tycktes gilla
sonens uppförande.
Innan dock fadern hann hvarken säga något mera eller
bestraffa honom, vände gossen sig raskt om mot herr Ove.
»Det var ett dumt streck», sade han, »och att det icke
gjordes om igen, därför ären I mig tack skyldig.. . men
tycken I slaget af min näfve vara värdt så mycket tillbaka, så
står jag här. . . ja, jag springer icke ... I kunften slå till!»
Allas hjärtan sprungo den raske gossen till mötes vid
dessa ord. Men den glade herr Ove hade nästan förlorat
förståndet, så retsamt föreföll honom allt i denna stund, af
hvilken han väntat sig så mycket. Och ban höjde sin hand och
hans ögon gnistrade. Ett sorl af ovilja ljöd ifrån åskådarne,
men det inverkade intet på Ove.
Då lade sig en hand på Oves arm, och Nils Bosson sade
belt lugnt i hans öra:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
