Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
falken geå.
657
»Yäl lagd, präktig bildning på fågel!» sade han och såg
så ytterst förnumstig ut, att falkenären ej kunde låta bli att
le åt honom.
Gossen lät sig dock ej bekomma. Han tog helt lugnt
falken grå på sin hand och vägde honom, såsom han sett
jägarne göra, liksom ville han af fågelns tyngd sluta till
styrkan af hans benbyggnad och kraften i hans muskler.
Samtalet med falkenären varade länge, och medan han
ännu stod där, kommo de äldre herrarne vandrande upp till
stora huset, och en stund därefter de unga. Sten betraktade
dem noga alla, men den han företrädesvis ville se, vände om,
just som han kom upp på gården. Detta föreföll Sten
underligt, och han öfverlade med sig själf, om det icke möjligen
kunde vara han, som ingaf den üfvermodige ungersvennen en
sådan skräck, att ban ej vågade sig fram. När ban sedan
öfversåg de andra, saknade han den, som på honom gjort det
bästa intrycket af alla, nämligen jungfru Brita. Han fäste
sig dock icke särdeles mycket hvarken vid det ena eller
andra, utan när ban åter befann sig ensam, gick ban tillbaka
till falkgården, hvisslade en stump och kastade en pröfvande
blick på de stolta fåglarna. Slutligen höll han upp handen
för falken grå, och fågeln betraktade honom först med det
ena ögat, så med det andra och hoppade därefter lätt öfver
hans tinger. Stolt som en kung gick ban därefter med den
vackra fågeln tvärt öfver gården till tornet, där Nils Bosson
hade sitt rum, steg upp för trapporna och gick in i rummet.
Det var tomt. Men mot söder var fönstret öppet, och
kvällsolen tittade in genom fönstret midt emot. Sten gick
fram till det öppna fönstret, och där såg han något, som helt
och hållet fänglade hans uppmärksamhet. Man hade därifrån
fri utsikt öfver rosendelund och ängen, där lekarna anställts;
där, vid sidan af den stora lönnen, såg han den ljusa
skepnaden af en jungfru, i hvilken han igenkände jungfru Brita,
och framför henne hade herr Ove legat på knä, men reste sig
just upp, när Sten kom fram till fönstret. På något afstånd
från dessa båda såg han Nils Bosson.
Guld.halaba.ndet. 42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
