Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
656
nils bosson sttj11e.
»Låten eder vrede falla, herr Ove . . . och hvarom icke, så
kunnen I betrakta slaget såsom gifvet af mig!»
Det var som att gjuta olja på elden, men för ögonblicket
vanns så mycket, att herr Ove kunde med någorlunda
bibehållen krigsära draga sig tillbaka, då saken egentligen nu
ställde sig så, att han kunde vinna upprättelse. Han tog en
förolämpad min på sig och tycktes liksom vilja besinna sig
på villkoren für en uppgörelse, men när han såg upp, hade
Nils redan vändt honom ryggen och vandrade upp åt slottet
med Sten vid handen.
Ungdomen samlade sig åter till lek, och snart syntes det,
som tilldragit sig, vara glümdt. Den enda, som nu ej rätt
tycktes finna glädje bland de glada, var jungfru Brita, och
fåfänga voro alla herr Oves fürsük att locka ett leende från
hennes läppar. Det förbittrade ungersvennen och gjorde, att
den smälek, han lidit, bet sig ännu djupare in i hans sinne.
Men Nils och Sten gingo fram genom borgaled och
nalkades slottet. De gingo länge tysta, men så frågade gossen
helt sakta:
»Ären I nüjd med mig?»
»Ja!» svarade Nils och tryckte hans hand, »jag menar, du
har hjärtat på rätta stället, gosse! För den handlingen skall
du hafva tack!»
Sten kände hjärtat svälla af förtjusning i sitt bröst, och
en skär rodnad färgade hans kind. Därefter yttrades icke
något. När de kommo på den stenlagda gården, skildes de åt.
Sten fick se falkenärerna syssla med falkarna, och han begaf
sig till dem och visade sig mera, än man kunde tro,
hemmastadd i fåglarnas skötsel.
»Hvems är den vackra falken?» sporde ban och pekade
på en af de största och starkaste.
»Det är falken grå», svarade falkenären, »det är ban, som
jungfru Brita plägar begagna.»
Och gossen for med kännaremin öfver fågelns hals och
rygg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
