Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är förbi. 659
De runda, gnistrande ögonen sammandrogo sig och
vidgade sig på falken grå, och han lyfte hastigt på vingarna, vände
hufvudet åt alla sidor, men stannade åter med blicken på det
glänsande smycket.
Ett enda vingslag förflyttade honom från gossens axel,
där denne låtit honom taga plats, till bordet.
Hastigt, men kraftfullt sluter sig den gula klon omkring
halsbandet, ett hvinande vingslag höres, och falken grå skar
luften framför Stens ögon och höjde sig med hejdlös kraft upp
i det blå, där han seglade fram i vida kretsar, hållande i sin
säkra klo det glänsande halsbandet.
Slutligen, då fågeln själf ej mera kunde ses, for liksom
en eldgnista i snäekformig rörelse allt högre och högre upp.
Gossen stod som slagen af åskan med utsträckta händer
och vidöppen mun och bara såg och såg . . .
X.
Det är förbi.
Med hufvudet fullt af dystra tankar kom Nils Bosson
upp på sitt rum, sedan han skilts från Sten. Han hade nu
öfvertygat sig om, att det var fåfängt för honom att hoppas
på återställande af det gamla förhållandet mellan honom och
Brita. Hon var honom kär, den ljufva mön, utan att han
visste säga, när eller huru denna kärlek slagit rot i hans
hjärta. Kanske skulle han icke ens ännu varit fullt
medveten af sin kärlek, om icke den besynnerliga omkastningen,
som han förgäfves bemödat sig att förklara, visat sig hos
jungfrun själf.
Han bar tvifvel i sitt hjärta om någon, hade jungfru
Iliana sagt, och han upprepade orden för sig själf gång efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
