Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G60
nils bosson sture.
annan, och allt bittrare blef leendet kring hans mun. Nej,
han bar icke tvifvel — sä slutade sig hans tankegång —
han bar icke tvifvel, han var fullt viss. Han hade intet att
hoppas hos denna någon. Det var förbi.
Att blifva lycklig, — det kände han inom sig att han
skulle blifvit, om han hade vunnit denna flickas kärlek och
han skådade denna lycka från alla sidor, och den gamle
biskopens ord trädde fram för hans själ och tycktes återljuda
i hans öron, och han frågade sig, om den lycka, som han
här trodde sig finna, kunde draga honom bort från de värf,
hvilka lågo honom före såsom man.
Frestelse! — ljöd en stämma i hans själ, och han
lyssnade därtill med bäfvan och tog ofrivilligt med handen upp
ät halsen, där trollsmycket plägade sitta. Han hade genast
efter återkomsten från Kalmarfärden tagit af sig halsbandet
och förvarat det i en liten trälåda, som han ämnat nedsätta
i ärkestiftets domkyrka, tills han närmare kunde bestämma,
om smycket skulle förblifva där eller sändas åt annat håll.
Nu uppstod den tanken inom honom, att den älskades
kallsinnighet kunde stå i sammanhang med bortläggandet af
balsbandet och att således, om ban åter satte det omkring sin
hals, hennes kärlek kunde återvinnas. I skepnaden af det
skönaste och fullkomligaste, som hans öga sett, uppenbarade
sig således nu frestelsen.
Han tog fram den lilla trälådan, öppnade henne, tog upp
halsbandet och betraktade det noga. De härliga stenarna
brunno med egen glans. Han vägde smycket upp och ned i
handen och följde noga de brutna ljusstrålarnas skiftande lek.
Skulle han spänna det om sig, skulle ban begagna sig af
dess dolda kraft att vinna sin lycka . . . han kunde ju sedan
fritt offra det och skiljas vid det för alltid . . . ? Tankarna
strömmade öfver honom, stormade in i hans själ, hotade att
förkväfva honom, och alla ropade de: tag det, tag det, det
är ditt!
Och han fattade den underbara klenoden vid själfva låset
och öppnade det. En vild eld lyste ur hans ögon. Han stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
