Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
662
nils bosson sttj11e.
innan cle tre orden hunnit genomtränga hans öga och tränga
in i hans själ. Han stod och upprepade orden tonlöst för
sig själf, och det var, som om hans ande redan varit så
fängslad af den lycka, hvilken var lofvad halsbandets ägare,
att han ej kunde slita sin blick därifrån eller frigöra sig
från dess herravälde.
Det var en pröfning, sådan som Nils aldrig tänkt sig
den. Men pröfningens stund kommer en gång i hvarje
människas lif, lika visst som löftets — en stund, då hon skall
visa, om hon kan offra allt för det, som hon i löftets heliga
stund svurit att hålla högt och heligt, en stund, då detta
visar sig som något vidrigt, emedan det sätter sig emot
hennes hjärtas önskningar och tyckes liksom sammankrympa
till ett intet mot dessa. En värld af lycka, af ära, af frihet
utbreder sig för hennes tjusta blick, en oändlighet af skönhet
vinkar henne till sig. Och under det att denna fullhet visar
sig för henne, glömmer hon så gärna, att på den andra sidan
en fullhet också finnes, men en, som icke strålar i yttre prakt
och glans, utan tvärt om stundom visar sig under en ful och
afskräckande yta, men mellan dessa båda skall människan
välja, välja mellan allt och allt. Och väljer hon skenet för
verkligheten, så har hon i detsamma med egen hand lagt
trälens boja kring sin fot. Hon märker det till en början
icke i sin blindhet, bländad af skenets förföriska skönhet,
och när hon slutligen märker det, är det för sent. Hon bär
redan trälens märke inbrändt på sin panna, och få äro de,
som sedan kunna förvärfva sig så mycken kraft, att de förmå
plåna det ut.
Ye öfver löftesbrytaren!
Hvem sänder vinden, som sliter ett hål i den svarta
molnslöjan och låter solens ljus flöda ut öfver världen! Han,
densamme sänder ock i det hjärta, som hållit trogen vård
och med allvar sträfvat att offra sig för allt godt, allt skönt
och rätt, en svalkande fläkt från sin himmel, just när
stridens stund är som hetast. Han pröfvar, men han krossar
icke, frestelsen är till lifs och ej till döds. Från de uttalade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
