Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är förbi.
365
orden spred sig ock i Nils Bossons själ, utan att lian märkte
det, ett ljus, hvilket kom honom att betrakta allt ur en helt
annan synpunkt.
Den fege kan bryta sitt ord, kan öfvergifva sina
heligaste sträfvanden; — den frie, den starke mannen kan det ej!
Och han ryckte med kraft smycket från sin hals och
kastade det ifrån sig på bordet samt gick bort mot det andra
fönstret.
Och liksom om hans mått af pröfning ännu ej varit fullt,
så mötte honom här, när ban hunnit slita sig lös från
åskådningen af den kamp, som utkämpats i hans inre, och hans
öga blifvit mottagligt för intryck af den yttre världen, —
så mötte honom här en syn, som kunnat fälla och ofelbart
skulle hafva fällt honom och ryckt honom bort från sin vunna
seger öfver sig själf, hade ej hans vilja härdats i den
föregående striden.
Han såg sitt hjärtas mö stå under skuggan af lönnträdet.
Hon var så öfverjordiskt skön, han hade velat gifva sitt lif
för henne. Och till henne nalkades herr Ove Lauritsson.
Det var början af den syn, hvars slut Sten Gustafsson kom
att skåda. Ove skyndade med häftiga steg fram till ungmön.
Han var mäktigt upprörd, det syntes på alla hans åtbörder.
Han talade länge till jungfrun, det såg till och med ut, som
om han fällt tårar, och jungfrun fäste gång efter annan sin
blick på honom.
Så föll herr Ove på knä, fattade jungfruns hand och
tryckte en kyss därpå, och hon lät honom behålla handen
och tycktes le emot honom.
Det var för Nils att dricka smärtans kalk till botten.
Men just för att göra det, just för att inför sig själf och sitt
samvete kunna stå med segerns palm i sin hand, beslöt han
att på närmare håll se och höra.
Och han skyndade ut ur rummet och nedför torntrapporna
samt öfver gården. Han hade knappt hunnit ned till
vindbron, då Sten med falken grå trädde ut ur falkgården och i
sin ordning gick bort till tornet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
